Att strida eller inte strida – det är frågan

“När Jonathan Lejonhjärta slåss mot den onde Tengil säger han till sin lillebror Skorpan: Det finns saker man måste göra även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort!”

Jag slickar såren nu på kvällen,
det tar på, att stå upp för vem man är.
Det gör ont när människor använder sig av halvsanningar
och rena lögner för att såra en eller trycka ned en,
enbart för att man är man.

Det är svårt för mig att förstå varför det är så viktigt att hata,
och uttrycka sitt hat mot grupperingar.
Speciellt från de man tycker borde förstå vad det innebär.
Jag har faktiskt aldrig förstått det där.

Det river upp sår i mig,
sår som aldrig läkt,
men åtminstone under längre perioder
inte blöder ymnigt.
Det river upp saker jag får lära mig leva med,
och acceptera att de hänt, och acceptera att det gör ont,
när det rivs upp.

Jag får välja mina “strider”.
Ibland måste man stå upp för sig,
och inte bara acceptera när människor
kastar skit på en.
Jag “Stred väl” igår och idag,
jag fick några törnar, men jag stred ärligt,
utan knivhugg i ryggen, även om jag tog emot några
under-bältes-slag, pungsparkar (passande uttryck)

Jag kunde varit en av dem i kampen mot orättvisor,
men de vill hellre strida mot mig, hellre ge tjuvnyp,
och hata mig för att jag är man.

So be it !

Jag tar ingen skit,
inte nu längre.
Respektera mig och vinn min respekt,
eller inte !