Jag klarade ikväll av att sjunga o spela den tunga
“under ytan” för första gången i mitt liv,
utan att den drog ner mig.

Jag tänker att det är för att jag har kommit upp över ytan.

Jag har gråtit kärleks-tårar till “Spårlöst” igen.
När en ung man fann sin Sydamerikanska mor.
Inte tårtkalas, men väl tår-kalas.

Jag har vunnit 14 boulematcher i rad nu på 6 dagar,
var av 5 idag som gav en liten mini-titel.
Nånting måste jag ha gjort rätt då, tänker jag.

Jag hittade en god potatis-purjolökssoppa i frysen,
som någon vänlig själ gjort åt mig för några veckor sen,
den vänliga själen var jag själv.
Och jag var tacksam till för-tre-veckor-sedan-Tomas,
när jag kom hem trött och hungrig.

Och så rev jag det färdiglagda 1500-bitars-pusslet,
efter att ha beundrat det några dagar. Och hällde upp
bitarna till tusen bitar Colosseum-pussel.
Det är tiden man lägger pussel, som är grejen för mig,
inte limma en tavla av den som hamnar i källaren,
går sönder och kastas.

Hade jag varit en vindrickare, så hade min sinnesstämning
just nu varit upplagd för ett glas rött, på nåt vis.
Men det blev Alkoholfri Staropramen till soppan,
mörk choklad till kaffet, och mandelkubb och Oboy till
Moraeus Med Mera, och förundrades över
Emmi Christensson änglalika stämma, det vackra bildspråket,
den lättsamma stämningen det programmet har.
Givetvis måste det läggas ned,
lite mer förnedrings-TV ersätter misstänker jag

Mycket är bra, mycket har JAG gjort bra,
under lång, lång tid.
Det hindrar mig inte från att känna efter för min längtan,
sörja det jag inte fått ibland,
det hindrar mig inte från att drömma omöjliga drömmar

go natt !