Jag tror nog att den här dagen
var min julklapp,
på nåt vis,
som ingen hård klapp kan bli.

Gud har klätt bergiga Ådalen i vit vinterskrud.
Överallt jag går, hänger det snötunga grenar,
vägarna är alldeles underbart vita.
Hela Ådalen ser ut som ett vinterkort,
ur en saga med gott slut.
Som en tavla från skogsälvan
Jonna Jintons magiska, trolska värld.

Jag fick idag en gåva som jag kunde ge bort,
och att ge gör mig hel ini själen.
Jag fick lyss till vackra jultoner i Sollefteå kyrka,
och bjuda med en vän, som njöt till fullo.

Marschaller och eldkorgar,
en julgran utanför kyrkan,
Människor, riktiga människor
långväga vänner och vackra röster.
Några av körsångerskorna lyste som
julgransljus i ansiktet, när julens sånger
i vackra stämmor flödade.

Till och med Kai Tomas nära på döda romantikhjärta,
hoppade till för ett av de vackrare leenden
mina ögon skådat på mycket länge,
innan jag sa åt hjärtat att sitta still,
och linda in sig självt i balsam igen.

“God Jul Tomas”, önskar nog alla dessa
mina vänner från när och fjärran.
Bättre klapp kunde jag inte få.