Vinterns mörkaste dygn är här,
när små oräkneliga tätt sammanpackade
iskristaller vi kallar snö, målar mitt sinne vitt.
Det knarrar under fötterna när jag tar en
promenad in på byn.

Uteblivet väderomslag

Hotet om blidväder
som många bävade för, kom inte när våra
vädergurun meteorologerna sa det skulle komma.
Det får komma en annan dag. Just nu är det vitt
och underbart vackert. Min kamera-lins förmår
inte beskriva dess skönhet, även om jag gör
mitt bästa för att fånga den, och visa upp den.

Rök

Där står en förvärvsarbetare utanför dörrarna
till Bokhandelsgallerian, så som hon brukar.
Ser liksom lite viktigt upptagen ut, som rökare har
en tendens att göra, så att rasten blir mer befogad.

En sk julhandel

Jag går på den mest välbekanta gågata jag känner,
förbi människor och butiker. Det är väl något av en
pågående julhandel nu så här tre dagar innan Jesus
födelsedag. Men ändå inte. Inte om man tänker sig
julhandel i större städer, som Stockholm, där jag
växte upp och aldrig kände mig hemma. Inövade julfraser
kastas omkring med obligatoriska leenden.
“God jul !” “Jobbar du i Jul ?”, “Ska ni va hemma i jul?”
Och ett litet spelat medlidande till oss som inte har familj,
vare sig vi struntar i julen eller inte.

Ett hundliv

En på orten välkänd kvinna hatt och mormorsskor,
traskar på med liten hund, som hon binder fast utanför
gallerian. hunden tittar oförstående på matte, när den
binds fast och sätter sig i snön.

Oönskad önskad uppmärksamhet

Överspacklade parfymfabriker till tonårstjejer, kutar ytligt
omkring i slimmade jeans och nåt tunt linne på gågatan,
mellan parfymbutiken och klädaffärer och skriker efter
uppmärksamhet de egentligen inte vill ha.

Mannen på verandan till
sin döende butik, tittar ut besviket, och går in igen,
och skriver en kommer-strax-lapp på dörren.
Slipsarna är ordentligt strikta på de få kvarvarande
butiksägarna för kapitalvaror i den lilla staden,
studsar ivrigt omkring med $-tecken i ögonen.

Den rättfärdiga dubbelmoralen

Den före detta motorcykelägaren och kommunalarbetaren,
numer hänvisad till sociala för att finansiera det flytande gift
som sakta bryter ner honom, virrar planlöst omkring
i staden medan det rättfärdiga folket fnyser åt honom,
när de går och köper ut 2 kartor “julöl” till “julmiddagen”

Framsteg

Själv trillar jag in på den nya vårdcentralen,
blir vänligt bemött, om än hänvisad till fel plats,
men det löser sig tack vare smarta telefoner.
Jag gör framsteg säger hon som lärt mig att
fundera lite över vad JAG vill i livet också,
inte bara vad jag kan göra för andra.
Sträcker alltid lite mer på mig de gånger jag
går ut från hennes “kontor”

Flickväns formella efternamn

Det blir inget cafébesök idag, då jag redan stjälpt i mig
tre koppar kaffe. Delvis pga min nya “flickvän” Wilfa,
som bara mal, och mal och mal… om man trycker på rätt
knappar så att säga en riktig böna den där Wilfa,
Hon heter WSCG2 i efternamn, men det känns så formellt.

Ebenezer Scrooge

Så jag går med nyvunnen rak rygg rakt igenom
byn, till Lidl.
En kvinna utanför butiken önskar mig “God Jul”,
fast det även betyder: “ge mig lite pengar snälla du”.
Och jag väljer att inte ge denna gång för jag har slut
på guldtior och mynt.
“Jag gav ju igår, och i förrgår” intalar jag mig själv,
och känner mig lite som Ebenezer Scrooge, när jag sedan
kommer ut med ett tretusenbitars pussel för 99,90,
som jag inte behöver… egentligen.

Avslutar dagen med den fantastiska filmen “Human”