Snart närmar sig ännu ett nytt år.
Och vad det har i sitt sköte vet ingen.
Varken för jorden, eller för lilla mig.
Jag har haft en fin dag idag, trots att det är jul.
Jag tackar Wilfa WSCG2 och Gallegos/Torells
på Bruket för det.

Jag tror jag skiter i det lite mer nu faktisk

Jag mår relativt bra, men funderar ändå ibland
varför vi är här, varför jag är här.
Jag är innerligt trött på att försvara mig från
mediala påhopp och generaliseringar.
Jag känner mig uppgiven inför allt rosa hat,
och allt brunt hat, och allt blått utsugande.
De tänker inte, de lyssnar inte.
Och de är fartblinda. Men jag skiter nog i dem nu.
De får hata varandra istället.

Jag mår faktiskt bra utan allt nödvändigt

Jag mår relativt bra, har haft en bra dag idag,
och jämfört med vart jag var för två år sedan,
är jag i himmelriket på jorden just nu.
Och då har jag inte mycket, inte pengar,
inte kärlek, inte familj, inget jobb.
Men ändå riktigt bra.

Men har man vandrat i helvetet länge nog,
ter sig den karga, stillsamma tillvaro jag lever
som himmelriket

I mitt vackra vinterland

Ännu mer snö föll idag på juldagen 2017.
Det är så vackert som i en saga,
jag blir alldeles förtrollat glad när jag promenerar
i detta sagorike, utan salt och sand för närvarande.
Jag önskar bara jag haft en spark nu,
så man kunde sparka omkring i midvinternatten,
utan mothugg och glida fram igenom livet,
på medar av stål, och vinddraget i ansiktet.

Varifrån jag kom

För två år sedan, låg jag vaken och höll krampaktigt
om kudden och hoppades på att få sova, trots eviga
mardrömmar om natten, ty det var bättre än de på
dagen. Var minut var som en halvtimme.
Det fanns ingen flykt, ingen vila, inget lugn.
Bara panik, skräck och tårar.

Acceptans av andras val

Jag var panikslagen inför att förlora vänner,
Det kändes som min undergång
om jag blev lämnad.
Några vänner har sedan dess lämnat mig rent praktiskt,
utan dramatik, bara genom att sluta höra av sig,
och sluta svara i telefon. Och jag gick inte under.
Jag har inte lämnat dem, men de har valt att
inte ha kontakt. Och jag klarar det bra faktiskt.
Jag känner helt ärligt, utan bitterhet att det är
en förlust för dem som väljer andra, väljer annat.

Det betyder inte att jag inte saknar dem,
eller att jag inte blev ledsen. Men jag accepterar läget,
och jag vänder mig till de som vänder sig tillbaka
till mig.

Ett nytt blankt ark

Snart är det ett nytt år igen.
Det är nåt speciellt med det ändå.
Och det är inte raketer och sprit,
utan det är hopp om morgondagen.
Det är ett oskrivet blad, där vad som
helst kan skrivas. Åtminstone i teorin.
Ett helt nytt blank ark, att fylla med ny nutid,
som blir till nya minnen.
En chans att sprida än mer kärlek, empati,
solidaritet. Sjunga nya toner, nya ord.

Och kaffe så klart

Och inte att förglömma: Att få mala och
presso-brygga sitt eget kaffe ett par gånger
varje dag. Och dricka det andaktsfullt,
under vald ensamhet.

Happy new year alla mina vänner,
och ni som kanske borde vara det !