Är det så här det är att vara människa ?
Att ständigt förlora något, eller någon?
Jag blir så trött emellanåt.

Så länge man är stark, och har vind i seglen,
Så länge ringer telefonen.
Och om jag fortsätter finnas till för andra,
då ringer telefonen.

Jag känner mig trött nu,
trött på det mesta, besviken på människor
och lessen.
Jag hoppas det är tillfälligt,
att krafterna och lusten återkommer snart.

Jag önskar ibland att jag vore känslokall,
med hud som allt rinner av,
ett hjärta av sten och nerver av stål.
En isande kall karriärist,
en generaliserande, arg feminist,
eller tom en hänsynslös intelligensbefriad rasist,
så jag slipper tänka känna, eller bry mig.

Men jag är inget av dessa..
..jag är Tomas och jag är en blödande
halvfattig humanist.

Och jag är less o trött för tillfället.