Ibland kan jag skatta mig lycklig
över att jag har det så bra ställt,
trots att nästan alla svenskar,
har mer att röra sig med än mig.
För jag har det bättre materiellt än
sjuttio procent av jordens människor.

Och ibland kan mitt hjärta blöda av
avund inför en fattig familj som har
inget …. men ändå har en familj,
och därför har allt…

…allt !

I min lilla, lilla låtsasvärld,
här i Sollefteå gråter jag ibland
lyckotårar av längtan. Ikväll till
en Tv-film som “En sång för Marion”,
en annan kväll till “spårlöst” när en familj,
återförenas. För då återförenas jag oxå,
med de som inte älskade mig..
..fast på låtsas då

….på låtsas

Fortfarande en liten, liten
rädd pojke som vandrar planlöst,
och söker efter minsta lilla
kärlek han kan få.

Fortfarande den clown som
dansar för dig, hoppar omkring
och skojar för dig, för att synas,
för att älskas. Trots att clownen
vet att alla skrattar åt en clown,
när han gråter.

I min lilla, lilla låtsasvärld,
lägger jag mig i min säng,
och lägger en kudde
mot mitt bröst , för att
känna nånting.
Känna närhet…

….fast på låtsas då.

Och jag hoppas innan jag somnar
att imorgon blir på riktigt.