Jag rymmer igen, jag flyr.
Bort från tristess och leda,
bort från allt som kan göra ont.
Jag dricker ett par öl för mycket,
jag tar en sil lite för ofta.
Jag röker för många cigaretter,
jag drar i den.
jag är på flykt igen.

Tusen gånger och mer,
har jag sagt “aldrig mer”
bara för att redan nästa dag återigen
säga till mig själv, “bara en”
Jag rymmer igen, jag flyr.
Gör nästan vad som helst,
för att slippa det som gör ont,
tar nästan vad som helst.

Jag skyller likt dig och dig, ibland på andra.
Jag skyller på yttre omständigheter,
för att slippa ändra mig,
för att kunna fortsätta fly,
även om det förgiftar mig
Jag är på rymmen igen,
flyr …bort från mig.

Efteråt kan man fundera “varför”,
Skamset och lite äcklad städar man
lägenheten, lagar mat, eller bakar
för att kompensera det man gjort,
fast man sagt sig själv,
att man inte skulle göra det igen.
Tusen brutna löften.

Borstar av sig, tar en dusch,
sköljer av sig skammen,
och låtsas som ingenting,
efter att ha rymt igen, flytt från mig
och flytt bort från dig.
…bort från livet, som gör ont i bland,
outhärdligt ont intalar jag mig,
och tar en kaka till, nej hela lådan.

Jag springer så fort jag kan,
jag springer för livet,
med en skadskjuten kråka i famn
För mitt hopp är en skadskjuten kråka,
och jag är ett springande barn.

Jag flyr från kärlek,
jag flyr från risken att såras igen,
jag litar på ingen, jag är på rymmen igen,
Jag älskar ingen och alla,
och flyr från mig, och dig

När ska jag sluta springa ?
när ska jag stanna upp och se ?
När ska sista supen supas,
när ska sista draget dras,
när ska sista blosset tas ?
ingen vet.

“Det är bara att bestämma sig”,
säger de rättfärdiga hycklarna.
Kanske har de rätt, när de säger så,
medan de tar sig “ett sista bloss”.

Nu ska jag också ta en sista,
…igen, och ut och fördöma syndarna,
bara för att inse att jag gjort det framför
spegeln. Men det är aldrig försent,
varje dag får jag en ny chans.

Så är det, hur än man försöker fly från det.