Med en lätt panikslagen förstagångsdanserska i baksätet,
far jag och Patrik mot Hanssons loge.
Med några grundläggande tips kastar hon sig …inte ….ut
i vimlet. Kan vara klokt, kan vara självuppfyllande profetia.
Men hon var Inga-lunda dålig på att dansa,
och jublade mitt under dansen med ett:

– “YEEES!

…när hon fixade att dansa med ryggen mot färdriktningen.

smiley… så henne nobbar “Inga” danscharmörer, … får bli min inrådan.

För egen del var det fullt ös från första början, när jag dansar
med till synes outtömlig energi. Så var inte fallet dock.
Energin är numer, för en halv-sekel-gammal gubbe
i allra högsta grad ut-tömlig.
Och till det återkommer jag snart.

Alla stereotyper på dansgolvet, och stereo-typer i bandet,
lever ännu kvar, sedan en av mina första styrdans-blogg-inlägg.
Ett inlägg som hade glimten i ögat, och en stor dos sanningsenlighet,
om hur det förhåller sig inom danskulturen. länk

Hanssons loge ÄR Hanssons Loge,
en för mig klassiskt dansloge. Kanske på god andraplats
efter Gussjönoret. Ett bra dansgolv med trevlig omgivning,
och ofta gott om dansälvor.

Dä va a’Helen, det var a’Maria, det var a’Anette och det var a’Siw.
Dä va hon från Nolaskogs, de va hon som gladdes åt att dansa
vä mäg för att jag inte krocka på dansgolvet. Dä va hon som va född 1969,
men såg ut att va född 1980. Dä va a’Jo-hanna,
o dä va a’Hanne, a’ Christina, a’Elisabeth, och sist men inte minst,
om än inte våldsamt många cm över havet, a’ Gunilla.
O många fler underbara danser…

…men så va nä oxå hon som dansa åt alla håll samtidigt,
utom det håll jag försökte dansa åt. Och på nåt jäkla vis,
lyckades hon efter paus hitta mig igen.

Och när hon bjö upp,
ville jag egentligen inte ALLS.
Jag svarade tafatt “va sa du ?” när hon sa “får jag lov”
i hopp om nån slags mirakulös flykt, eller hopp
om att hon frågade vad klockan va.
Trots att jag vet mycket väl att det i princip
alltid är en enda fråga som ställs på ett dansgolv,
om än med olika sätt att säga det.

“FÅR JAG LOOV” ? svarade hon irriterat
på mitt uppenbart korkade: “va sa du?”

Så det blev dans med damen,
… eller nja .. njä …hmm … njä, dans,
näe … inte dans. Snarare meningslös,
taktlös brottning. Får man skriva så här elakt ?
Jag vet inte faktiskt… jag gör det iaf.
En hjärtlös typ jag, för att vara så hjärtlig.

För här återkommer jag till min energi,
min egen lust och vilja. Det gick åt lika mycket
energi på en enda “dans”att brottas med denna äldre dam,
som att flänga runt 20 danser, i lätta gasellskutt med
någon av dansälvorna. Och det här med att inte krocka med
andra par, med brotterskan i mina armar, var bara att glömma.
Det small från alla håll, i ryggen, på tårna, armarna, benen.
Och den fysiska smärtan är inget, mot skammen över att inte
kunna bidra till flytande danstrafik.

Så efter den dansen med damen som
envisas med att brottas med mig, orkade jag knappt dansa mer
under kvällen. Resten av danserna blev inte lika flygande
lätta och graciösa för mig,
jag fick ta fram tjurda, men dansglädjen dog av något !

Man behöver inte vara bäst, eller proffs för att fara på dans,
och jag nobbar nästan aldrig. Men jag tror jag önskar
att åtminstone några steg skulle vara i samma riktning som mina.

Så får jag lov ? … att nobba ?


Martinez då ?

Jo då de levererade. Men ger mig inga musikaliska rysningar
som Maria i Blender, Andreas Olsson i Sannex eller förre
Highlightssångaren Michael Mårtensson.
Men oerhört dansfunktionellt och för alla generationer,
och professionellt.


Vid fikapausen, fick de svenske danserskorna och dansarna
mig att känna mig riktigt internationell i mitt kö-beteende.
Det såg nämligen ut som en delning i kön,
med två olika servitriser, så jag frågade om det var så
att det var 2 olika köer, och fick positiv respons.
Var på jag meddelade det för några i den 100 personer
långa kön, att de kunde ta den andra kön. Men de bara tittade
på mig som jag vore från en annan planet.
Don’t mess with the svenska kö-systems-moralen !!!!

I vanlig ordning var påkarna på gubben Kai Tomas
så mjölksyre-stinna att när övrig
danspublik traditionsenligt ska stampa och klappa in ett extranummer,
så skrek jag från hjärta: NEEEEJ, JAG ORKAR INTE MEEEER
smiley

Det sista som skedde för mig på logen,
var att jag fick gå tillbaks in efter min grå jeansjacka
från 2011 inhandlad på rea för endast femtio kronor.
Och att a’Anette tackade artigt för dansen, hon inte fick
när ett lämmeltåg av svettiga dansare lämnar
Logen för denna gång.
Jag tackar tillbaks, artig som jag är!

väl mött igen,
då endast en dam riskerar nobb !
Lyckas jag inte med det slutar jag dansa,
och börjar med nån annan fysisk aktivitet,
men INTE brottning !!!!
smiley