Vädringsfönstret är på vid gavel,
och barnens skratt och lekljud, fotbollar
som sparkas på, strömmar
glatt in i mina sommarhungriga öron.

Jag häller upp en kopp kaffe med grädde,
och hör en geting som förirrat sig in genom mitt fönster.
Den är högst välkommen här, så länge den vill va kvar,
men den har säkert viktigare saker för sig sedan.
Den får väl surra på, tills den hittar ut igen.
Det är bara ett av alla underbara sommarljud,
som jag spelar in i mitt minne, för vintriga dagar.

Jag har tjugosju grader varmt inne.
Och det är helt okej, jag tog en kall dusch,
och har druckit vätskeersättning, så jag klarar mig.
Men jag skall välkomna regnet när det kommer,
regnet som och ger oss liv, släcker vår törst,
och svalkar överhettade hjärnor.

Syrenen är i full blomning, och maskrosorna
har börjat fröa av sig på några ställen.
Vårbäcken som alldeles nyss dånade vild
och furiös, och hade bråttom till älv och hav,
har somnat till porlande dvala, och lämnat stenarna
nakna i bäckfåran.

Och för en stund glömmer jag allt om bensinpriser,
nationalekonomi, kvinnofällor och andra
för sommarglädjen irrelevanta ting.
Nu regerar glass, barnskratt och blommor.
Och glass, barn och blommor, är ändå inte
så viktiga för politiker som minareter och
rut-avdrag.

Getingen har hittat ut, solens strålar ligger direkt
på termometergivaren, och påstår att det är 30 grader
ute ännu. Barnens skratt och lek avtar allt eftersom
den ljusa brådmogna sommarnattskvällen gör entré.

En sommarsallad i mitt kylskåp,
står och drar in smakerna från dressingen tills i morgon.
Och imorgon är det tisdag, och halva sommaren har gått,
innan Juni har gett oss sin första dag.

Det är gott att leva … trots allt !