– Hallå där hjärtat mitt, hur mår du
där du bultar och slår ?

….jag menar ända innerst inne,
bortom alla positiva, artiga och
skämtsamma svar !

Jo tack … nog går det väl an

….nej det var det artiga svaret !

Jo … nä jag är väl både glad och arg,
och lite ledsen emellanåt.

Jag är glad för att ha hittat ut till livet igen,
Och för att jag känner mig bättre rustad
för resten av livet. Och jag är väl ibland arg
över människors likgiltighet inför andras lidande,
dvs likgiltighet inför politik… och på så sätt likgiltig
inför kärlek…. inför andra människor.

Men jag är lite ledsen över min tröstlösa
längtan efter kärlek, som jag gömmer långt ini mig.

Jag tror på kärleken, i alla dess format.
Men jag tror att jag gett upp förälskelse
och tvåsamhet… trots att hjärtat pyr och längtar,
långt, långt innerst inne. Jag är rustad för att
hantera svårigheter, men känner mig inte rustad
för att kunna ta emot kärlek,
dela min tid med någon.
Jag har nog inte ännu träffat den jag ska … borde …önskar

… jag vet nog inte hur man gör.

Jag känner mig inte direkt misslyckad,
för att jag inte lärt mig att bli älskad,
men jag känner mig lite bortglömd på nå vis,
lite …inte fullt ut …levande.
Bara finns liksom….

Och jag vill nog lite mer än att bara finnas…
men jag tänker inte yppa orden … inte nu !
Hjärtat säger aldrig mer, men gråter lite när det säger så,
för att det önskar något annat.