….allt som jag upplever och tänker på just nu.

Jag har så mycket som jag ser det,
tänkvärda tankar som
bara vill ut i etern. Kring dans, kring musik,
kring brand, politik, om män och om kvinnor,
om fördomar och hat, om flyttar, om väder
och hat mot miljövänner. Om sommarbad
och vattenslöseri, boule och golf.

Pricken över i:et

Jag har ju varit på dans nu på Gräsmyr, på Gussjö,
och på Hanssons loge. Och jag har haft roligt,
väldigt roligt stundtals.
Men inte sådär lyriskt hänförd som jag kunnat bli
förut om åren. Just på dansgolvet, precis i danstillfället
så ÄR jag så glad att kunna dansa, få dansa.
Men pricken över i:et lixom uteblir.
Det här dansleendet som varar i veckor,
som gör en självlysande, och blir galen i dans o
vill ut igen, och igen, och igen. Det infinner sig inte riktigt

Det kan delvis vara värmen och orken.
När jag blir trött …helt urlakad på energi,
blir det väl lite mindre kul, kan jag tänka.

Kanske hjärtat behöver vara med

Kanske är det att jag för närvarande stängt av hjärterummet,
och tron på kärlek, som tar bort pricken över i:et ?
För dans är väl kanske oxå sensuellt, erotiskt …och ..typ
kärlek ? Kanske det bara blir teknik och dans-clowneri
om detta utlämnas ?

För jag tror inte ens att uppbjudning från en savannens
drottning, som jag väl i smyg förut gått och hoppats på,
hade gjort annat än kortvarig, glädjefylld
danspoesi, och dansvärme.

Det är nåt annat … det är
tron… det är hoppet… det är kanske tro på romans,
som saknas. …. eller så är det tok-värme-klimatet,
som fuckar upp hjärnan.
smiley

Vackra Gussjö väger upp allt, utom i:et

Nåja, …men ändå. Det är ändå så pass vackert att dansa
längs efter vattnet på en norrländsk dansloge vid Gussjö,
att man kan leva med den uteblivna pricken över i:et.
Och man får leva med, och acceptera nån kylskåps-dans
per kväll, bara inte kylskåpet brottas med en.
smiley

“får jag lov…att nobba”

Jag skrev ju tidigare, nyligt ett inlägg om
“får jag lov…att nobba” efter att återkommande
ha blivit uppbjuden av taktlös kvinna, som gjort
mig totalt fysiskt orkeslös att styra runt.
Jag har ännu inte ställts inför den för mig
svåra uppgiften att nobba henne, och vet ej om jag
klarar av det …. jag är ju så förbenat snäll jag.
onödigt snäll många gånger, skulle jag vilja hävda.

men hon har dykt upp på danser efter det att
jag stillsamt via min blogg undrade om
man har rätt att nobba en som absolut inte fungerar att
dansa med.

Malplacerad applicering av dansproviant

Och nu senast, på Gussjönoret, i strålande sol,
hade jag med mig ryggsäck in till danssalongen.
Med diverse proviant i form av extrakläder, handduk,
och viktigast av allt; egenhändigt, hemkokt vätskeersättning,
så jag inte skulle torka ut, invändigt i hettan.
Denna ryggsäck placerade jag, tyckte jag,
väldigt lägligt och strategiskt under en bänk ut mot
den öppna sidan, mot sjön.

Och under ett par danser så styrde jag dansen så att
jag kunde fylla på vätskedepåerna för en halvsekelgammal
dans-gubbe, med förstärkning för knäet.
Det blev liksom mitt vattenhål. Men efter bara några danser,
blev min till synes briljanta vatten-balans-plan, tillintetgjord,
då jag upptäcker att min ryggsäck med ork-uppehållande
vätskeersättning i, har blivit “belägrad”

av …?

Gissa vem ?

Och där satt hon sen, när hon satt !smiley

En ny taktik att hitta offer vid vattenhålet,
det är ju som tillbaka till savannen.
Fast det är inte Lejoninnor jag oroas över,
tvärtom smiley