19 grader ute, och blåsigt.
Det är toppenväder enl mig, även om förmodligen
samma minigolfspelare som i det närmaste hade,
en mot mig anklagande ton angående den höga
knott-koncentrationen på anläggningen, ….nu säker-
ligen sitter på sin solstol och gnäller över hur
blåsten som blåser bort knotten är kall och otrevlig,
och att det “borde regna på natten”

Jag känner mig dans-mätt också för tillfället.
Och man skulle lätt kunna leta orsaken till det hos andra,
och vid annat. Och det ska jag göra oxå!
smiley…delvis

Dans kommer nog knappast dö ut tror jag,
inte ens om man förbjöd den. Den kanske tom skulle
växa sig större underjordiskt om den förbjöds.
Men i nuvarande form, med dans till levande musik
och lokala dansarrangörer lever den en tynande tillvaro
Och jag känner av det hela, det känns i luften,
det känns i stegen och det känns i hjärtat.
Jag tappar sakta dansglädjen,
jag blir inte längre självlysande
av dans.

“Flitiga biet” tex …. (En danskompis, som fick det smeknamnet
då hon for och dansade på allt som gick att åka på)

…har träffat ett annat bi,
och blivit mindre “surrig” offentligt. Som
om bisamhället blivit besprutat med sövande
rök som gör bina slöa. Har nog blivit mer som tjuren
Ferdinand, och bara vill sitta under sin ek och lukta
på blommorna.

Min “spaning” säger mig att “dans-bin” tenderar bli mindre
intresserad av styrdans när de nyligt träffat någon ny
kärlek. En annan vän Mr X, som inte är Bi-sexuell, och hans “bi”
som förövrigt för några år sedan dansade mest i hela
Ångermanland, där har han slutat helt, och hon syns
knappt på dans.

Ett annat par “bin” jag känner har nyligt delat på sig,
och är ute och dansar mer än nånsin.
Så det var väl både bo-delning och bi-delning !?

Själv lever jag inte i bi-laterala förhållanden,
är mer av en vilsen pälsbeprydd snäll, hjärte-förvirrad humla,
som inte förstår att den inte kan flyga,
så jag påverkas inte på det sättet.

Så nog är en stor del av dansen “parningsdans” alltid.
Så är det bara ! Och kanske det är en del av min egen
dansmättnad, att jag börjat planera för att förbli
singel, inte riktigt tror på L’amour !?

Men det förklarar ju bara några få individers bristande
dansentusiasm, inte den upplevda nedåtgående trenden.
Jag vet inte om jag har svaret på den stora frågan.
Men jag har funderingar som tål att vädras.

Kan det vara så att allting har sin tid, och av olika
anledningar är dömda att försvinna ? Jag menar dansmomsen
försvårar visserligen för dansarrangörer, men kan knappast vara
hela orsaken till minskande dans.

Det faktum att det är överskott på tjejer nästan varje dans,
och att en medelblyg donna då knappt kommer
åt att dansa alls då, om hon inte är våldsamt ytligt vacker,
självsäker näst intill dryghet eller enormt duktig danserska.
Vad beror underskottet på män på ?
Finns det ens en analys att göra där ?

Vino-tinto-dans, eller vattenflaska, dansnördighet och
showdans …. här splittras dansgolvet upp.
Och det blir färre vino-tinto-dansare, medan vi nörddansare
inte växer i antal. Vissa går tom på dans och dansar med sin
partner kvällen rakt igenom, men panel-bin står med sorgsna
stora falsettögon och slaknade antenner och hoppas.