Ibland funderar jag om jag skulle göra klokt i
att sluta läsa nyheter., samt källgranska dem.
Jag känner många hyfsat harmoniska människor
med en god portion hjärtlighet och klokskap som gör
på det viset. Och ibland känns det som om jag vore på
väg att implodera över folks dumhet runt om i Sverige,
runt om i världen, och hur utspridd den tycks vara i alla
politiska läger.

Och trots det överdrivna förmätna i rollfiguren Sheldon
i komediserien “Big bang theory” när han känner sig
så ensam på toppen av intelligensen skapelse
och anser att alla runt om honom är mer eller mindre
korkade, så kan jag ibland dela den känslan.
Fast inte utifrån tanken att jag skulle på något
sätt vara mer intelligent på det sätt man mäter IQ.
Oh nej…. Jag suger på att vika ihop pappersfigurer
genom tankekraft, och har aldrig löst någon
sån här knep-och-knåp-figur.

Och Matematik, är jag på sin höjd medioker på.
Ej heller anser jag mig på något enda vis mer värd
än någon enda individ på jorden, inkluderat de jag ringaktar
som människor utifrån hur de behandlar andra. Värdet på en
människa har inget med det att göra.

Men angående det här med att sluta läsa tidningar för inre
harmoni, är egentligen inte på allvar. För jag har sett hur
människor från vissa politiska partier och opinionsbildningar
som inte läser och ifrågasätter resonerar.
Och dem vill jag INTE sälla mig till.

Jag litar heller inte själv, blint på media.
Varje artikel har en författare, och varje författare till artiklar
har en agenda. Oftast stavas agendan: “Pengar” eller makt”
åt dem själva. Hur än mycket blommor det är
kring deras pratbubblor, och hur fina ord som används.
Men från det till att kalla allt större medier gör för lögn,
och kalla ogranskade trollfabriker för sanningssägare,
är det avgrundsstora skillnader.

TV …. är ett av de medier med mest genomslagskraft,
och tittar man igenom och synar tv-tablån nån gång
med aningen öppna och kritiska ögon. Så är kanske var 20e
program något med nån tanke eller djup bakom. Och då har
jag inte ens räknat in all tid som den kraftigt ökande,
nu för tiden helt hänsynslösa, cyniska reklamen utgör.
Det är kontinuerligt en brutalt egoistisk, självcentrerad
rikedomsjagande och människoförnedrande syn
på världen och människan som presenteras i snart varje
tv-program. Även många nyhetsprogram och samhällsprogram,
tar upp ämnen som handlar om hur man kan “tjäna tusenlappar”
och vilket vin som passar bäst till hummer. Samt hur mycket lyx
de kräver att få med i en husrenovering av “budgetvariant”
på 1-2 miljoner kronor.
Och dess programledare är av ekonomisk och social tillhörighet
som är att betraktas som överklass, på många sätt.
Fast vissa av dem fortfarande låtsas vara socialistiska utåt.