Om jag bara får vara den jag är.
Vid det här laget borde det vara tydligt.
Jag är Tomas, ingen märkvärdigt,
men ändå helt fantastisk.
Om bara de såg det, och förstod,
att vad jag behöver, är inget märkvärdigt,
inget storslaget. Bara få vara den jag är,
och kanske få en stolt blick.

Jag är ingen märkvärdig, och det säger jag med
allra största stolthet och acceptans. Jag behöver inte
vara nån märkvärdig. jag vill bara få vara mig själv,
och kanske nån som ser på mig med värme i blicken.

Jag är fullständigt ointressant, utan ambitioner,
utan attraktiva karriärs-ok, utan ekonomisk trygghet,
utan utlandssemestrar eller sommarstuga.
Om de bara såg bortom det, in i en rätt så
vacker själ, om jag får säga det själv.
Jag vet jättemånga som skulle hålla med mig om det,
men ändå inte kan vara utan det andra.

Jag är ganska tråkig faktiskt, kan inte strö pengar omkring mig
i förströelser som folk vill ha. Jag är faktiskt ingen märkvärdig
människa. Och jag gillar mig själv för det.
Jag gillar det verkligen.
Det är okej, jag vet vad som krävs,
och jag har det inte. Men så är det ändå den jag är,
och den jag vill vara.

Om jag bara får vara den jag är.
Kanske få en kärleksfull blick.