Hela livet

Från den dagen vi föds och hela livet,
tycks det alltid finnas något att lära.
Lära om sig själv. lära om livet, om människor,
djur och natur, och vår värld.
Och ständigt behöver man träna på saker
om man ska bli bättre på det. Och då tänker jag
inte enkom på att spela fiol, springa långt och fort,
spela fotboll och dylika prestationsbaserade göromål.
Men kanske framförallt på att leva till fullo,
leva och låta leva. En del förknippar “att leva till fullo”
med att hinna med så mycket som möjligt, förbättra sin status,
höja sin lön, göra karriär och resa jorden runt, se teater,
köpa dyra saker, gå på gym, springa etc etc etc.
Jag tänker lite tvärtom faktiskt !

Närvaro är livskvalitet… tycker jag

Jag tränar ständigt på att vara närvarande, vara medveten om min
omgivning och mig själv samtidigt. Lukter, smaker,
ljus och vyer. Och min plats i livet, i nuet, bland andra människor.
Och en del är att vara öppen inför det oförutsedda, öppen inför
andra människor, öppen för sig själv, men ändå inte en
dörrmatta för andra att trampa på. Ändå inte vara ett trappsteg
till giriga människors karriärstege.
Och en del av detta är att sträva mot att bli mer fördomsfri.
Och fördomar har jag … tro mig ! Oj oj oj !
Kan hända jag återkommer ang fördomarna.

Nu på förmiddagen tex, på väg in på byn, så tränade jag
på att slappna av, andas, se mig omkring, lukta, lyssna,
….vara ! Inte helt lätt om du frågar mig. Men träning ger färdighet,
jag var heeelt färdig när jag kom hem.

Ut ur våra iden

Solen och värmen lockar åter fram folk ur sina iden.
Jag släpade ut ett bord och en stol från lilla caféet,
och var först med det. Snart kom det ut tre bord till.
och gågatan fylldes av folk, trots att många butikslokaler
gapar tomma. Ett Wienerbröd och en kopp espresso macchiato,
och gassande sol. Förbi går en tjej i ljusblå snickarbyxor,
och långärmad senapsgul tröja. En lätt framåtlutad äldre man
av afrikanskt ursprung, bjuder barn på Festis. En familj jag känner,
men inte sett så mycket utav längre, går förbi. Och vi hejar artigt
på varandra. Och jag lapar i mig sol, även sen kaffet är uppdrucket.

Mina underbara fördomar

Fördomarna i mig pluppar dagligen
upp, när jag ser folk gå förbi. Om hur lyckliga de är eller inte är.
Om hur trygga de är, vad de har för inkomster, vilken självbild de har,
och hur de ser på andra. Allt utifrån vad jag ser, gångstil, kroppshållning,
ansiktsuttryck, klädsel, röstnivå. Det går automatiskt.
Om dem, vet jag näst intill intet. Därav fördomarna.
Man skapar sig en bild utifrån den information man har att tillgå,
och utifrån vad vi upplevt i livet. De behöver absolut inte stämma
med verkligheten. Men ibland kan det stämma lite.
Det kallar jag fördomar. Att skapa sig en uppfattning. Vad man sedan
gör med dessa fördomar, kan ibland skapa konflikter, segregation och
hat. Om man inte förstår att det är ett försök att skapa sig en bild
av sin omgivning, men inte behöver vara sant.

Mera intryck

Jag fortsätter ta in ljud och synintryck när jag lämnat caféet
Måsar och trutar skriker högljutt, nu när de invaderat inlandet
med vårens ankomst och fler födokällor. En liten flicka hoppar glatt
omkring i dans, medan hennes mor långsamt skrider fram
längs älv-promenaden. Ett dovt sus av biltrafik ligger i bakgrunden
av ljudmattan. Röster på avstånd, och ett färggrann palett av olika
språk, förgyller luften.

Minimalt tokig

Jag bär på en glasflaska med träkork, jag köpte för 15 kronor
på Jysk, på vägen hem. Den står nu bredvid mig vid tangentbordet,
så jag alltid har tillgång till att dricka vatten, som sägs ska vara
livets dryck. 15 kronor hade varit väldigt dyrt om jag köpt den för
att jag tyckte den var snygg, och sedan ställt ner den i källaren först,
för att sedan åka på tippen med den, när man har lite plats och
mycke prylar. Men nu blev det ett klipp !

Jag trivs med mitt något minimalistiska tänkande, både för
levnad och plånbok. Jag är väl något av kärringen mot strömmen
i det tänket. Men jag mår bättre av det, och får mer frihet av att
inte ha så mycket saker, och dessutom faktisk lite större marginal
ekonomiskt. Min mormor och morfar visste hur man skulle få
pengarna att räcka länge. Nu kunde de ju göra saker som är svårare
för mig, som bor i lägenhet. Som att odla egna grönsaker tex
Men likväl för egen ekonomi,
för global och lokal miljö oerhört kloka vanor.
Men som redan då av den tidens samtid ansågs vara “snålhet”

Bland annat så tog de regnvatten från sina vattentunnor, och spolade
toaletten med. idag anses det nog för att vara extremt. Men egentligen,
vad är mest extremt. Att ta sig tid och ta rätt på regnvatten, eller skita
och pissa i dricksvatten ? För det är faktiskt vad vi svenskar gör.

Själv kommer jag då och då på liknande “stolliga” miljömupps-
tankar. Sedan en tid så kastar jag snytpapper i en speciell hink
och använder det som plums-papper vid toalettbesök.
Jag vet… visst är det craaaazy ?!. Men sparar pengar och miljö,
det måste vara extremistiskt på nåt vis. Jag skulle faktiskt kunna
gå ner till älven, och hämta spol-vatten. Men jag har inte riktigt
kommit dit än. En sak i taget !