Jag brukar, tycker jag själv, helt osvensk,
vara bra på att med ord ge målande beskrivningar.
Men här har jag höjt ribban. Jag tar sats och hoppas
jag lyckas, men frågan är …..

Jag studerar människor, iakttar, förundras, beundrar,
småler och … ja jag betraktar kort och gott… människor.
Och när man gör det, med humor i kåseri-anda, så
måste man vara lite generaliserande, och snudd på
fördomsfull. Och som tur är så är jag just detta !
smiley

De flesta av oss har väl någon stund i livet,
eller speciella tillfällen då vi är rätt så malliga över
något, någon, en prestation, en som, en dotter osv.
Jag är nog lite av ett undantag där. Det finns tillfällen
då jag kan känna mig lite stolt över något.
Men det finns gradskillnader på “Stolt” och “mallig”…
där den kraftigaste synonymen förmodligen blir “dryg”

Jag menar jag har sett mammor nästa formligen och fysiskt
svälla upp och öka i volym, när deras vuxna söner uppträtt
musikaliskt. Jag har sett föräldrar tro att deras barn
är på väg att bli världsstjärnor, även när de missar toner så brutalt
att det skär i öronen.
Och har släktingar som bor i hufvudstaden minsann,
fint ska det va !, som var gång jag besökt dem skrutit förgäves
inför ett svårimponerat socialfall från Nipornas stad. Skrutit över
kök för en halv miljon kronor, “kolla in nya verandan Tomas,
visst ere’n shyrre ?”

Nä jag är svår att imponera på, när det kommer till kapitalvaror,
eller löner, Nu är ju förstås löner ingenting svensken går omkring
och skryter med, eftersom då kan hen inte hävda att hen
har för lite i lön, vilket i princip alla svenskar hävdar att de har.
De allra rikaste inkluderat… eller kanske i synnerhet dom.
Men saker, prylar, kapitalvaror … det visar man gärna upp.

Ja helt fördomsfullt, så kastar jag ur mig att för kvinnors del
är det ofta andra saker än för svenska män. Jag tänker mig att
många kvinnor nästan aldrig “har nå’t att ta på sig” när de står
vid sin “walking closet” och ska på fest. Fast kläderna de redan
har kan vara värda mellan tio-tusen-tals kronor. Och jag menar
porslinet i matsalen… (ja medelklassen i Sverige har en “matsal”)
Där det dyra glasskåpet står, med porslin som räcker till en mindre
nobelfest i antal tallrikar, assietter, nubbeglas, sherryglas vinglas
ölstop mm mm . Och de får INTE användas … utom när kungen kommer
på besök.

Men nu till elddopet, prövningen för en enkel amatörkåsör som jag
väl ändå torde vara. Ögonblicket som torde vara näst intill omöjligt
att fånga med ordbeskrivning, ej heller stillbild, kanske, kanske, kanske
att det går med filmkamera. Ingen-ingenting är så
nära att vara så nära den svenske medelinkomstmannen,
nästan som det vore en del av kroppen, deras själar …
…Ingen-ingenting är så otroligt viktigt för honom som
denna statussymbol !
Och det är här orden nästan inte räcker till, när en svensk
medelinkomsttagare/ klassresenär kliver i och ur sin välpolerade
nya bil, eller bättre begagnade bil, som skiner. Och på intet sätt
kan du såra en svensk manlig medelinkomsttagare som
när det gäller hans bil.

Men de här korta sekunderna när han kliver i eller ur bilen,
så finns det mig veterligen ingenting på detta jordklot som
kan se mer viktig ut ! Blicken, kroppshållningen, den likvida aura som
skiner omkring honom. I hans egen värld så stannar världen omkring honom upp,
alla slutar med det de håller på med, och allt går i slow- motion,
som en påkostad Mercedes-reklam. Blicken är lätt grym, inte ett spår
utav leende, allvarlig, viktig, oumbärlig och ett snäpp till
på karriärstegen, och ännu en station avklarad på klassresan.
Och sedan länge så låser nästan ingen sina bilar med nyckel
i låset och vrider om nyckeln, utan gör det elektroniskt via
en fjärrfunktion på nyckeln. Även kvinnor använder sig ju givetvis av
fjärrfunktionen. Men de gör det för att låsa bilen. Mannen med
svensk medelinkomst, den nya rikemansklassen, gör det på ett sätt som
får månlandningen 1968 att verka som småpotatis. Och alltid, ALLTID,
gör han det vänd bort från bilen, för att visa vilket viktigt ärende
han är på väg till i nästa skede. Många gånger är det till
systembolaget de är på väg till, från parkeringsfickan alldeles
utanför. Minns ni när Ingemar stenmark åkte skidor, skolorna
upphörde undervisa, arbetsplatser stannade, trafiken upphörde,
och Sven-Plex med hjärtat i halsgropen konstaterat
att Ingemar vann igen före Pierro Gross ?
Japp i paritet med detta ligger det när en svensk medelinkomsttagare
låser och låser upp sin bil med fjärrfunktionen

Den påkostade slowmotion-scenen där världen runtom låsningen
av den faaaantastiska bilen, och dess fantaaaastiske ägare,
är nu äntligen över, och världen rullar på igen, tills nästa gång en nyrik,
medelinkomsttagare kliver ur sin nya bil, och ska låsa den.

Det finns bara en jämförbara situation, där sådan drypande
kapital-självkänsla infinner sig, viktigpetter-aura,
och det är när den svenske nyrike medelinkomsttagaren
står vid sin 10.000-kronorsgrill och ska vända
på en köttbit. För kött, jakt och slakt är också
väldigt manligt, har jag erfarit.