Förenklat till ignorans

Av princip är jag emot all förenklad
“älska-dig-själv-psykologi !
Den är fördummande på flera plan,
och förnedrande. Fördummande både för de som
hittar på den, och de som slaviskt följer den.
Och förnedrande mot den som är långt under ytan.
Så som ett tidigt startskott i genren, med just “Älska dig själv”
av Wayne D Dyer, från 1981. Och helt fördomsfullt,
påstår jag att det är ett typiskt Amerikanskt sätt att se
på Psykologi och människors lidande, vilket inkluderar
att den som skriver dessa böcker eller håller psykologi-shower
likt “Doctor Phil – say it as it is”
(ja det låter absurt, med en show för psykologi för att det ÄR absurt) …
….det inkluderar att de blir dollarmiljonärer på att sälja skiten.

Hanne Kjöller filosoferar över dumheten i att välja att vara ensam

Anledningen till att jag blev påmind om smörjan, var Hanne Kjöllers
Läs och häpna “Ledare”, i Dagens Nyheter idag, vilken i korthet går ut
på att människor som är ensamma får skylla sig själva., och liknelsen
och förklaringen till det, är enligt Hanne, att om man äter för mycket
och motionerar för lite så blir man tjock. *Men det är ju revolutionerande kunskaper Kjöller, *
Och sen radar hon upp en empatilös lista på vad de “dumskallar”
som är ensamma gör fel. En lista som skulle kunna få Ulf Kristersson
eller Annie Lööf att anställa Kjöller som socialminister eller
jämställdhetsminister. För det har onekligen starka högerpolitiska
grundvärderingar det Hanne här bajsar ur sig.

Många beundrar nog hennes tänk, men inga som jag beundrar

Ja tom Trump och Putin skulle nog bli imponerade av känslokylan
Hanne visar upp. Problemet med den förenklade jämförelsen
med överviktiga människor och deras motion och kost, är att
Hanne kort sagt verkar för dum för att förstå att den mesta fetman
orsakas av just psykologiska orsaker, så som dålig självkänsla, mobbning,
osäkerhet etc etc. Om Hannes lösning hade funkat, hade inte en enda
människa varit överviktig, eller ensam. Ja ut över henne själv då
som jag skulle vilja beteckna som en som lägger för stor vikt
vid sin egen viktighet – “Över-viktig”. Men den fortsätter att fungera för
författarnas plånböcker.

Det enda bra rådet jag fick, visade sig vara mitt “gå-ut-ur-fängelse-kort”

Min mor köpte den boken en gång. Och under senare delen av
min uppväxt, och mina första år i vuxenlivet, använde hon ogenerat
flera gånger liknande böcker och kopierade och strök under, och
skickade i anklagande citat-brev till mig, vad som gällde från henne
hädanefter. En rad av alla de “älska-dig-själv-råds-citat” hon skickade
tog jag och tog fasta på. Jag kommer inte ihåg det exakta citatet,
men det handlade om att jag skulle “klippa navelsträngen”
Och det visade sig va ett riktigt bra råd, jag pratade aldrig med
henne igen. Jag hittade andra, bättre vuxna förebilder, och började
mödosamt ta mig ur det emotionella fängelse jag placerats i
utan egen förskyllan. Jag har hållit på sen dess, och blir mer och
mer framgångsrik i detta. Men inget av denna personliga utveckling
är varken min mors eller Wayne D Dyers förtjänst.
Det är helt och hållet min förtjänst. Är det något i mitt liv
som är helt och hållet min förtjänst, så är det just detta.

Tunn fin gräns som kan överträdas lätt

Men gränsen mellan välmenande råd, och fördömande fingerpekande
kan vara tunn och skör. Men det kan man åtgärda genom att
använda jag-form, på rätt sätt. Dvs säga istället för att använda “jag”
i meningar som handlar om att förskansa sig och förhäva sig.
Kan man utifrån jag-perspektiv i ett samtal med någon som beskriver
en annorlunda upplevelse än din egen, säga:

Ja ha … du upplever det så ! … så här upplever jag det…
(och sedan beskriva). Det skulle kunna vara ett sätt att undvika
pekpinnen, och överdrivet självförhärligande. Men det är inget råd !
Det är bara en “dörr” som man kan öppna om man vill.
smiley

Et tu Brute

Tyvärr, upplever åtminstone jag, att mycket av den vård som
ska vara den vetenskapliga, trygga vården, förstör människor
ännu mer. Så det är inte bara “älska-dig-själv-miljonärerna”
som sabbar för människor med själsligt lidande. Den traditionella
vården har med några få lysande undantag hamnat i en återvändsgränd,
med diagnostisering som snarare gör att vissa människor
blir sin diagnos, till slut får sin identitet av en sjukdomsdiagnos.
Och många gånger är det inte ens sjukdom det handlar om enl mig.
För mig är det inte sjukt att vara ledsen till ex. Det är fullt friskt.
Men vår samtid, marknadsliberalismen, landstingen ser det som
en sjukdom att vara ledsen. Jag ser det som det mest naturliga
i världen. Och likt ett möte med en bil i vinternatten, där mötande
glömt slå av helljuset, så riskerar vi titta in i helljuset och svära,
med bibehållen fart, snarare än att sakta in och titta åt det håll
som tar oss förbi hindret. Man tar bort fokus från alla tillgångar
en individ har, proppar dem fulla med antidepressiva läkemedel,
som i första hand är till för att lugna omgivningen,
och inte minst biljardindustrin: Läkemedelsbranschen.

Nio punkter

Sen är det förvisso så, att efter att ha kommit en bit på väg
mot ett mer harmoniskt liv, mer makt över min situation,
så har jag dragit egna slutsatser och hittat verktyg för egen del.
Verktyg som jag mer än gärna delar med mig av, men med stor
säkerhet inte kommer skriva en bok om, och tala om hur lätt det
är att bli glad igen, ta för sig, leva livet, och den förbannade
“fånga dagen”,,. Jag kommer inte göra det Hanne Kjöller.
För det ÄR INTE LÄTT !!!!!!
Och det går inte att sammanfatta med nio punkter (Hannes Ledar-artikel)
hur man tar sig ur ensamhet !!!! Din du….
eh jag menar, “kära medborgare … eh minus “med”

Att lära sig av livet … men förhålla sig ödmjuk

Däremot så kan det finnas sätt att lära sig saker
om sig själv i möten med andra människor. Och
därmed i bästa fall ta ett steg till i rätt rikning för välmående,
empatisk förmåga, solidaritet med andra. Både när du samtalar
med andra kan du lära, men även, eller kanske framförallt med
människor man känner avog till och som kanske tom skäller på mig.
I den mån orken tillåter och styrkan växer i mig, kan jag träna
mig själv i dessa situationer.
Men det är JAG, och det är bara en möjlig “dörr” att öppna,
eller vänta med det. Jag kommer inte skriva en ledare om det
i DN, eller skriva ännu en förbannad “älska-dig-själv-bok.

Älska för helvete inte dig själv !
Men respektera dig själv, och de omkring dig
visa dem respekt, men låt dem inte trampa på dig