Nu är den ju här, sommaren,
vi är mitt i den ! IDAG, just idag, är det ju
faktiskt sommar. Den sommar som jag satt och skrev
att jag längtade till. Om bara en liten stund ska jag
gå ut i sommaren …igen. Vare sig det blåser, regnar
eller skulle råka vara lite soligt.

Under 3 månader har jag dessutom avhållit mig
från att sjunga pga en halsåkomma som irriterat stämband.
Och förrgår bröt jag musik-fastan, med Gitarr, sång,
och Åsas fiol, efter kaffe, jordgubbar och chokladkex.
Följt av fotboll mellan USA och England.
Och igår, av bara farten, fortsatte det musikaliska
frossandet hos Rolf Norlén efter 3 månaders musik-karantän,
följt av filmtittning och Nederlag mot ett Nederland i fotboll.

I filmval som jag gjort när Rolf och jag tittat har jag
inte lyckats jättebra på sistone. För nån månad sedan valde
jag en Afrikansk film, (Lionheart) som vi båda nog kom fram till
var den sämsta film vi någonsin sett, alla Kategorier.
Och igår valde jag, utifrån ren nyfikenhet “Never say never again”
En bondfilm med Sean Connery, som vi var överens om var
den sämsta av alla bondfilmer.

Men två av de bästa filmerna jag sett på sistone, har jag
sett hos Rolf: “Roma” och “Lion” .
Vi stängde omedelbart av fotbollen vid slutsignal, och ägnade
oss åt lite musik, istället. Matchen ? Jag kan bara konstatera att
den som gör flest godkända mål, vinner. Och det var Holland
denna gång. Och då kan man inte hålla på och eftersnacka om
vem som var bäst. Däremot att en Kanadensisk domare var
uppenbart sur över kvartsfinalförlusten mot Sverige, blev ganska tydligt efter
14 – 2 i frisparkar till Hollands fördel, en bra bit in i andra halvlek.
Men vem är bitter över sådant ? Det är ju SOMMAR … just nu !
IDAG !

Högt vatten i älven. Skrattande lekande och grinande barn.
Boule i guds fria natur. Jordgubbar och kaffe
Svenska ängsblommor vid dikeskanten, som ännu inte
tvingats börja prata arabiska eller amerikansk engelska.
Som lupinerna gör. Det är sommar ! Just nu, idag !

Och så här, mitt i sommaren, så vilseleder jag en gammal
93-årig man som brutit benet, sitter på nåt hem långt hemifrån,
ensam, utan besök. Det blir allt mer frekventa samtal från
gubben, som känner sig något livstrött och indignerad.
Låg, hes, uppgiven stämma. Då vilseleder jag medvetet
honom. Jag lyssnar på varje uppgivet ord han kommer med,
säger inte emot honom hur han känner sig eller borde
känna sig. Jag säger, jag hör vad du säger H***e !
Och jag kommer inte i det läget med några falska
orimliga positivitets-profetior, om vackert väder och
att allt blir bra, bara han tänker positivt. Nej jag är bra
mycket grymmare än så ! Jag vilseleder honom, EFTER
att jag lyssnat på hans legitima klagan. Jag frågar honom
om saker han kan, saker han jobbat med, saker han upplevt.
Jag ber honom om råd i saker han från sitt innehållsrika
långa liv lärt sig. Jag lurar honom att börja berätta !

Och jag har alltid tyckt om att höra gamla människor berätta,
om saker som glömts bort i “tillväxtens” tidsera.
Hans röst piggnar till, och orden flödar. Och jag lyssnar, och driver på
hans berättelse uppriktigt intresserad. Och för några minuter
är han levande, viktig för någon (mig). För några sekunder
är det inte mediciner, falska positivitetsprofetior, främmande
nya vårdare för varje omläggning av bandage. För en stund,
är han människa… glöm inte att vara människa hörrni !
Det kostar oss bara några minuter, och inga kronor.
Det har vi väl alla råd med ?

Men det ÄR ju ändå sommar, trots många människors
svårigheter, och båda sidor må få finnas. Så nu är
mina vaga planer för dagen, att gå ut och nysa allerginysningar
av gräspollen, titta på vackra ängsblommor, ståtliga lupiner,
och en alldeles självklar kopp kaffe på stan !