Jag var hungrig idag på väg, tomhänt från Hågesta-området.
Jag hade hittat bönbiffar i frysen på ICA, men ALLA förpackningar
var otillslutna, så det fick vara.
Och kände att jag för en gångs
skull kunde unna mig luxuös restaurangmat.
Jag gick in på Orrens restaurang som i princip bara
serverade kött, bortsett från lax för 160 spänn.
Nä fan, det är ju ungefär 8 måltider, om jag placerar
mina pesetas rätt. Så jag hittade en härligt kryddad
laxbit på 130 gram, på Coop och skivade en tomat,
och det blev middagen. För endast 23 svenska kronor, kontant !
Och drog vinstlott vid mjölkdisken sedan.
Vilken lycka, jag hittade fyra stycken
laktosfria Kefir, det facket
brukar oftast vara tomt och slutsålt.

Himlen är rosa nu på sena ljusa sommarkvällen.
Vi närmar oss redan sommarens klimax i Sollefteå, då
det kommer ligga krossat glas, massor av skräp i parken
och på gågatan, kastat av folk som inte lärt sig hur en papperskorg
ser ut, och tror att när man dricker sprit, så är
allt tillåtet. Och de har rätt…INGEN ingriper, för
“de var ju fulla”. Ja det är Nipyran och laxfestivalen jag pratar om,
söndagen efter festivalen. Då det är ödsligt folktomt, och
väldigt likt soptippen på Storgatan.
Bara 2 veckor kvar nu, sen är sommarsäsongen över i
en före detta Turist och militärstad i mellersta Norrland.
Då börjar bärplockningen för min del… om jag orkar.

Just nu är jag trött av allergi, less på människor,
som ser till sitt, och sen är det bra med det.
Jag funderar på att skita i sommardanserna i sommar.
Dansgemenskapen som var, och gjorde mig lycklig är borta
med vinden. Var och en far dit de vill, och sen är det bra
med det. Själv har jag ingen bil, och jag tror jag lägger
ner att fråga… det nappar liksom inte…..
Då hände det ofta att folk VILLE ha mig med, för att
vi alla tyckte det var trevligt.
Det var en härlig tid då på den tiden dansgemenskapen levde,
men jag undrar om den inte är över nu.

Det är fler saker som är på väg att ta slut i den lilla
Ådalska Älvstaden Sollefteå. Föreningslivet har troligtvis
börjat ta sina sista andetag i dammig respirator, där ett par
envisa ideella krafter sliter sina sista gråa hår för att få
verksamheten att överleva. Men till slut går det inte. Inga sponsorer,
inga kontanter och ingen som lägger ett finger i kors utan att få full
pensionsbaserad lön…. bortsett från några idioter som får skylla sig
själva när de blir utnyttjade av resten av föreningen.
Det var en härlig tid då när folk hjälptes åt, och delade på
arbetsbördor för gemenskap och fritidssysselsättningar.
men jag undrar om den inte är över nu.

Imorron är det tvättstuga för en gammal desillusionerad
dansgud. Och det ser jag fram emot. Det är skönt när det
är gjort… vem vet, jag kanske till och med skurar golvet.
Himlen är rosa nu i sensommarnatten, och äntligen blir nätterna
mörkare igen. Förra sommarens skitväder med 30 grader i en månad
uteblev som det verkar, peppar, peppar!
Men nu blir det natt-Kefir för gamla gubben Tomas.