Kollade metet, men lämnade kastspöet hemma

Har man som jag, gått ut och offentligt gnällt
och gnytt om samåkningsfunktionaliteten till styrdans,
så få man ta tillfället i akt när tillfälle ges.
Men kroppen kändes bara funktionell, och inte
helt laddad med dansenergi. Jag vet redan innan att
denna typen av dansresor som är 36 mil tur och retur,
tär på min dygnsrytm och ork. Men vad gör man som sagt
när tillfälle ges ?

Förutsättningar för dans igår

Huvet (lusten och längtan) var snäppet under den
fysiska laddningen. Och då får det bli som det blir.
Utöver det, så ser jag på dans, vänskap, kärlek, attraktion
på en gamm-gubbes vis numera. Mera moget, mera desillusionerat
och lite cyniskt trött. Eller som jag skulle vilja beskriva det;
mycket mer klarsynt, med röntgen-glasögon.
Jaha nu gick alla snusktanter och snuskgubbar igång och tänkte
att jag skulle se inunder kläderna och vara sexistisk och
ytlig ? Nää…. nästa styrka på röntgen-glasögonen är de som ser förbi
det ytliga klädseln, förbi kroppsformer och smink, och ser in i själen,
men fortfarande tar hänsyn till dansteknik, och dansmässig
konstnärlighet.

Inte hos optikern

Jorå … den röntgensynen går inte att beställa hos optikern,
utan kräver träning. Det jag tror mig behärska bättre än förut
är alltså att inte falla för yta och spelat självförtroende,
när jag bjuder upp. När jag var yngre jagade jag skönhet, OCH
dansanta tjejer. Lät hormonerna styra. Det blev fel ur flera aspekter för
egen del. Dels utifrån vad jag på riktigt ville, och vad som faktiskt
var möjligt med mitt utseende, mitt självförtroende, min sociala status,
och min börs. Jag fiskade alltså bäcköring, med abborrspö, och
glömde betet, som metafor till dansvärldens raggningsmetoder.

Dåtidens styrdansanalys

Jag skrev en gång för länge sedan en humoristisk analys
om styrdansvärlden, ur min dåvarande vy. Då var den nog
rätt träffsäker och flera kände igen sig bland Alfahanar,
Alfa-wannabes,130-kilos bulldozrar, boan Johan, panelhönor,
osv. Nu har både jag förändrats som dansare och människa,
och dansvärlden har förändrats, för att människor har förändrats,
för att värderingar har förändrats. Och värderingar = människosyn,
och värderingar = politik.

Ooooorkar inte …att

Men för att återknyta till gårdagens dans på Gräsmyrs loge,
uti stora världen, på BORTAPLAN, där det krävs mera aktiv
uppbjudning för att få många bra danser.
18 långa mil från där jag bor, så föll det sig så att mitt huvud
tänkte att jag oooorkar inte hålla på att leta danspartners ikväll,
oooorkar inte välja ut vilka som ser dansanta ut, vilka jag finner
attraktiva, vilka som kan tänkas finna mig attraktiv, vilka som
ser ut som snälla kvinnor, vilka som kommer sätta handen på mitt bröst
och skapa en halvmeters avstånd mellan oss och låta mig veta.
“HIT MEN INTE LÄNGRE”. Vilka, som det första det gör, är
att verbalt försäkra sig om att med mina förutsättningar
är det ingen mening att jag, min gamla gädda (dvs jag själv),
fiskar bäcköring(dvs hon själv). Och jag som bara tänkte dansa,
men nu övertydligt fått markerat för mig vad som gäller.

Så kvällens “taktik” blev

Så jag bjöd helt enkelt inte upp någon
utöver de jag redan kände, och sprang på. Och min trötta
allergichockade kropp, var med på det upplägget direkt !
“Jipppiee !!!! … siiiittaaaa ned” sa kroppen om det upplägget.
Jag var vid ganska gott humör, gladdes åt musiken av Mannerz,
njöt av att titta på duktiga buggare, när jag satte mig i den lite
lugnare delen av logen.
Jag dansade med de som bjöd upp mig, det var mina
reskompisar, plus nån enstaka till bekant, och ytterligare ca
5-6 okända danserskor. Så jag satt en stor del av kvällen,
och min kropp var jättenöjd med det. Och experimentet var i full
gång, och är bara möjligt för att det är “bortaplan” Dvs jag känner
inte så många.

Som utgångspunkt för analysen … tro mig om ni vill

Jag vill bara säga det, som utgångspunkt, att jag faktiskt
ÄR riktigt duktig på att dansa…. RIKTIGT duktig !
Det är inte skryt, utan fakta, och har betydelse för fortsatt
analys av dansexperimentet utan uppbjudningar på
bortaplan. Ni/läsarna av bloggen, får helt enkelt ta mig på
mitt ord där… eller syna min eventuella självförtroendebluff
på dansgolvet. Och varför jag helt osvenskt hävdar
min duktighet, är för att det tidigare har brukat resultera i
uppbjudningar från främmande kvinnor som sett mig dansa,
både vackra, och mindre vackra, dansanta och mindre dansanta.
Dock INTE uppbjudningar från Alfahonan i lokalen, dans-posörer
eller utsmyckade utseende-posörer.

Det nya i dansvärlden… det nya i samhället

Och här… här kommer vi till något jag tycker har förändrats
drastiskt i dansvärlden, på dansgolvet sedan Styrdansbloggen
för 11 år sedan. POSÖRERNA har inte bara blivit fler, de
är snart i majoritet på dansgolvet. Det finns olika grad och olika
typer av posering på ett dansgolv. Man ger budskap genom blick,
kroppshållning, klädsel… och hur högt man kan hålla näsan
i vädret. Ett av budskapen vissa vill sända ut skulle kunna vara:

“Jag har inte slitit på gym, köpt smink och kläder för
tusentals kronor för att hamna i säng ned en dansant
mediokert snygg låginkomsttagare”.
“Cause i’m worth it” … typ

Vill så de skäms, men näms inte

Jag VET att jag är en duktig styrdansare.
Och jag vet att det finns en del av de som poserar sig
fram i danskvällen. Den del som inte enkom är ute efter att
hitta en partner som har status och pengar, utan
även vill dansa med en duktig kavaljer. De vill egentligen
dansa med mig, men det skulle inte falla dem in att bjuda
upp mig… men kaaaanske om jag bjöd upp dem, så det fick
välja och kanske visa med kroppsspråket att
“okej då … du fååår väl dansa med vackra mig då”

Nix säger jag,not to night, inte i kväll, mo more. inte längre !

Riktiga människor, riktiga kvinnor

Jag dansar helst med riktiga människor, riktiga kvinnor,
Väldigt gärna duktiga dansare naturligtvis, och det gör
faktiskt heller inget om någon av dem skulle falla sig vara
vackra i mina ögon… det är helt okej. Men riktiga människor,
riktiga kvinnor ! Så jag bjuder inte upp posörer längre.
Och igår innebar det, på bortaplan färre danser. Och min slitna kropp
jublade över det, och mitt självförtroende som dansare vacklade
inte en millimeter. Mitt självförtroende som attraktiv man förändrades
inte till det sämre, utan låg kvar nere på existensminimum-nivån
eftersom pengar är mer attraktivt än någonsin förr i Sverige,
samt att mag-tvättbrädan är gömd under vetebulle-vadd !

Fri

Jag är fri nu ! … Freedom at last !
Jag tänker att det finns paralleller med kärleks-attraktionsmarknaden
o ena sidan. Och å andra sidan pengar och ägande. Jag har på senare tid
tex bloggat om att ju färre saker jag har, desto lyckligare blir jag.
För att jag tar bort BEHOVET, av att ha mer, hela tiden mer.
Och ändå inte veta vart jag har det, eller någonsin kunna hinna
få glädje av alltihop. Alla behov är således inte basala för en människas
lycka och harmoni. Många, för att inte säga de flesta, är skapade av först
och främst marknaden.
Och liknelsen med attraktionsmarknaden, är att om jag inte behöver
posörerna, med 1000-tals kronor av smink och kläder, som ändå
med allra största sannolikhet är ute efter nåt annan än mig,
och inte i första hand är där för att dansa bra danser….
…om jag ändå inte behöver dem för mitt välbefinnande,
om jag inte fiska bäck-öring i gäddviken, med flöte utan
status och rikedom som agn. Då är jag fri !

Det som blev, blev bra, men mest satt jag

De danser jag dansade under kvällen var några riktigt bra
konstnärliga, danser med flyt och dansleenden
(ej att förväxla med posör-leenden) Berit och jag fick till två
fullträffar, både utifrån vilka låtar som spelades just då, vilket
utrymme vi hittade att svänga runt på, samt det dansanta
samspelet och orken för stunden. Utöver dessa ett antal till
kanondanser. Men mest satt jag… för att kolla hur posörerna som
egentlige ville dansa med en duktig dansare betedde sig.

Elake Tomas

Det blev även ett “kvällens kylskåp” igår, vilket kan tyckas vara
en elak anmärkning. Men jag är egentligen inte så
snäll som folk säger. Hur som helst var hon förmodligen den
enda jag INTE hade hjärta att lämna på dansgolvet. Då hon samlat
mod till sig att bjuda upp en person hon trodde var snäll.
För hon stod större delen av kvällen i ett hörn.
Och led inte likt posörerna av ett överflöd av självförtroende.
Det gjorde ont i hela kroppen och ryggen att försöka
få något som liknade en rytm, ett flow i de två danserna med henne,
och det gjorde ont i kroppen resten av kvällen. Men jag hade inte
hjärta att nobba, eller gå ifrån på golvet mitt under dans

Sccchhh !!!! säg inget att jag var så snäll,
sprid att jag är en elak posör ! För “Alfahanne”,
är det ingen som kommer gå på.