Jag skyndade mig ut, så fort de
första regndropparna föll i förmiddags.
På riktigt så svalkande skönt efter en hel
veckas 30-gradig värme. Lämnade paraplyet
hemma, så att jag fick känna regnet mot min hy.

Nästan fullt på Café Petter, slog jag mig ner,
över en kopp kaffe. Inga bekanta utöver personalen,
som hade fullt upp. Det har inte lagt sig ännu
med ilskan, droppen i bägaren över vissa människors
snäva beteende. Och jag är fortfarande inne på att
mitt osjälviska bidragande i några sammanhang
radikalt kommer förändras, eller upphöra.

Det är inte i första hand fysiskt besvärande. Men
de är bristen på respekt och vanligt hyfs,
som får mig att överväga exit ur föreningslivets
ansvarsområden. Och det är bristen på respekt inifrån
föreningen, från tredje part, och från de som man måste
samexistera med. Samt att det är återkommande, vecka efter
vecka, år efter år, och trångsynt egoism. Alla vill
att det ska finnas, men ingen vill göra nåt, eller ens bete
sig civiliserat mot de som gör nåt.

Föreningslivet är döende i Sverige.
Det är ett faktum. Det blir så när det är byggt
på ideellt arbete, och vi lever i en tid
då det enda som betyder något för var och en,
är egna pengar, inkomster.
Svenskt föreningsliv är döende.
And nobody really gives a shit, do they”
Men det finns de som kommer gnälla över
uteblivna tjänster som de tagit för givet,
utan att förstå vad de pratar om. Som den som gnällde över att vi
hade en klubbtävling, men inte hade öppet för allmänhet.
“va dåååååligt” kommer det eka.

Det var skönt att regnet kom. Ute är det 13 grader nu,
men inne vägrar temperaturen sjunka under 25 grader.
Men bättre än 29, som det varit inomhus senaste veckan.
Jag var nära att köpa ett pussel till idag. Men klarade
av att hålla karaktären. Pussel i juli ? its a no no,
pussel vid Jul its OK.