Blog Image

Tomasnyablogg

nya bloggen


Blå himmel och fluffiga moln

Betraktaren Posted on 2019-08-07 09:08

Ligger på rygg och tittar upp mot en blå himmel
och några få fluffiga
moln. Jag fokuserar en stund
på det till synes oändliga himlavalvet, för
att leva
en stund här och nu. Furornas kronor vajar majestätiskt
och
jag hör barnskratt från någonstans i närheten.
Och sommaren är ännu min.

Bekymren som är många och få, triviala och olösliga
på en och
samma gång,. Svävar bort på ett cumulusmoln
för en stund. Digitala
pengar svävar osynligt omkring i luften,
det säger ba’ Swish, så är de
borta.

Om några dagar dansar jag en av sommarens sista
logdanser,
och ler mot leende kvinnor. Allt har ett slut,
men nya tider skall
komma, sommaren kommer kanske
igen nästa år….för många av oss.

Molnet
jag la mina bekymmer på, seglar bort över bergskammen,
efter att solen
vilat en stund på dess mjuka fluff.
Bekymmer, ondska och kamp för
rättvisa finns alltid kvar,
att ta itu med sen. För man kan inte ligga
på rygg och titta
på moln hela tiden, medan Stridsvagnar rullar och
demokratin
avvecklas pga ignorans och likgiltighet. Men en stund till
blir
jag kvar i ryggläge, och drömmer mig bort.

Men många blir kvar med blicken uppe bland molnen,
och ser inte, låtsas
inte om det de vet, i hopp om att
det onda försvinner av sig själv. Det
gör det inte…
Så nu måste jag resa mig upp och öppna ögonen igen…

Öppna munnen igen och säga ifrån.
Fatta pennan och bemöta ignorans,
blåögdhet,
ondska …. molnet kommer tillbaka… Och solen



Mardrömmen

kärlek Posted on 2019-08-07 09:07

Efter alla år.
Återvänder den om igen.
Slugt om natten, när ingen
ser, när ingen hör.

Den ljuger för mig,
när den säger sanningen.
Vill mig illa, eller vill att jag
ska vakna… vill att ja-jag
ska-ska va-va-vak-na-na-na.

Efter alla år.
Återvänder du gång efter gång.
Och river upp allt igen.
Strör salt i öppna sår,
Blödande, varande och naken.

Du ljuger för mig,
när sanningen vänder ryggen
När natten kommer, du tål
inte dagsljus.

Vill mig illa, suger ut livet
suger ur viljan.
Naken, skör, ber jag
att bli trodd på mitt ord.
Men blir det inte.

Mörkret, natten suger
ljudet från mina ord.
Sanningen blir kvar i
mardrömmen som återvänder.
Lögnen som håller sanningen
fången…..lever av den.

Jag slår mig fri,
jag skriker, jag slåss
jag skriker neeeeej,
Låt mig va, släpp mig,
Låt bliiiii !!!!

Vad är sant, vad …
Vem tror….
vill jag ska va-va-vak-na-na
Va-vakna !

Vågar inte sova…
Måste so-so-so-va-va
vill inte, vill inte, vill inte.