Solen skiner, samtidigt som det faller ett fint
duggregn på vattnet, älven. Regnet gör små, små prickar
på ytan, som i en Rembrant-målning. Och färgerna blir
starkare, som i pastell. Sol och regn ?
Två kontraster, och båda helt avgörande
för allt liv på jorden.

Regnet, ofta så avskytt i den mörka kalla Norden,
där avsaknaden av sol under halva året gör att
vi knappt pratar om annat än väder. Och på våren,
när solen för första gången blir så varm, att
den värmer våra kinder och nackar, står vi uppradade
vid busshållplatser, tegelväggar, och allt som går att luta sig
mot, och ger lite lä, för att fånga livet i de tappra första
varma solstrålarna för året. Som vore solen vår enda gud,
före jave, Allah, Budda och Jesus, vinklar vi upp våra hakor
i en position vårt svenska jante-mentalitet aldrig annars
tillåter oss, som vi dyrkade solen religiöst.

Astrid är hyllad men bortglömd

Kan vi leva utan regn, utan vatten ?
Kan vi vara goda, utan att göra onda handlingar ?
Den senare frågan ställdes i programmet om Astrid Lindgren.
Astrid som betytt så mycket för svenskarna, ja halva jordens
barn förresten. Astrid som behandlade de svåraste frågor,
så att ett barn kunde ta i dem, finna tröst, och lära sig skilja
på rätt och fel. Än idag dyrkar vi våran gemensamma själsliga
mamma, över alla politiska spektras, även om några politiska
inriktningar, förklädda i folkdräkter, försöker stjäla hennes hjärta
för onda avseenden. Alla dyrkar vi våran Astrid, men nästan
ingen lever efter de mänskliga rättesnören hon så konsekvent
stod upp för både som människa och författare.

Liten lort

Frågan var central för våran Astrid, och var central för berättelsen
om Bröderna lejonhjärta. Om man inte står upp mot grymhet,
girighet, cynism, hat, rasism och fördomar, om man inte
sätter hårt mot hårt där, så kommer de äta upp all empati inom oss,
de kommer krossa all solidaritet, och döda intellekt, liv,
vår natur som vi lever utav. Vi ser på… och vi gör ingenting,
för allt detta sker nu… NU ! Och som Jonatan sa, i Bröderna
Lejonhjärta:

“det finns saker som man måste göra, även om
det var farligt. ’Varför då’,
undrade Skorpan. ’Annars är man ingen
människa utan bara en liten lort”

En diskussion mellan Orvar och Jonatan ställer det ytterligare
på sin spets:

“Men jag kan inte döda någon’, sa Jonatan, ’det vet du, Orvar!’
[…] ’Om alla vore som du’, sa Orvar, ’då skulle ju ondskan få regera
i all evinnerlighet!’
Men då sa Skorpan att om alla vore som Jonatan,
så skulle det inte finnas någon ondska”

Båda har rätt, men den ena drömmer

Och det är jag som drömmer.
Teoretiskt har både Orvar och Jonatan rätt i det.
Men Jonatan är naiv. Sådan är inte människans natur
helt igenom. Har aldrig varit, och kommer aldrig bli… fullt ut
Så blundar vi och ger upp, eller “slåss” vi ?
Om det kommer till det… kan vi döda en annan människa,
för att rädda en anhörig, sig själv, eller rädda empatin,
solidariteten, demokratin, rättvisan ?
Jag vet inte jag… jag är som Jonatan, den naive,
som säger att jag inte kan döda. Jag är ingen soldat.
Jag tror empatin dör, i det ögonblicket vi blir en mördare,
även om syftet “är gott”.

Mitt slagfält

Mitt slagfält är idag, mitt slagfält är imorgon.
Mina vapen är sanningen, empati, och solidaritet.
Mina vapen är mina ord… och förlåtelse.
Mina vapen är kunskap och förståelse, integration
och att, att ena inte splittra. Träffa oliktänkande,
resonera, prata, umgås. Alla andra former av krig,
finns det bara förlorare i !

Murar rivs, men nya byggs alltid upp

När Berlinmuren revs, föddes hopp.
Människor återförenades. Diktaturen föll.
De “goda vann” ! Nu bygger “de goda” nya murar,
för att rättfärdiga detta kallar man de fattiga för onda.
Som det verkar kommer murar alltid falla, och nya
muras resas. Och människan kommer aldrig att lära sig.
Hon kommer begå samma misstag om och om igen, och
till detta hitta än fler misstag. och allt vi kan göra,
allt jag kan göra… är att försöka handla rätt, lyssna till
min inre Astrid, inte vara nån liten lort. allt jag kan
göra är att så långt jag kan ge någon krona till
de som har det värre än mig. Bära en kasse åt
de vars kroppar inte längre orkar, lyssna till den
vars själsliga bördor blivit övermäktiga.
I den mån jag orkar och kan.

det är allt jag kan göra, men gör jag inte det,
så är jag ingen människa, utan bara en liten lort.

Vilken människa anser sig vara ond ?

Man bör vara försiktig med “godhet och ondska”
Försiktig med vilka man slåss mot, slåss för,
i godhetens namn. För varenda despot
har ansett sig slåss för det goda, och mördat
i godhetens namn. Hitler tex hade Jesuskomplex.
Amerikanarna har alltid framställts som the good guys,
Nu har de militärbaser i hela världen, och styr regeringar som
marionetter, inklusive vår svenska regeringen. Man mördar civila
i andra länder pga rädsla, pga business, dollar.
man skjuter på obeväpnade, och vill fängsla de som
avslöjar det.

Var försiktig med vem/vad du stödjer,
och vilka du dömer och fördömer.