Ibland tänker jag på di här
människorna vid Båstads
gräddhylla, och känner medlidande med dem.

Människorna och barnen som “får allt” har ingenting att se
fram emot,
inget att glädjas över.

Tänker på sommarstugan vid
Stordegersjön,
vid “tre-kommuns-gränsen” mellan Kramfors, Sollefteå
och
Örnsköldsvik. Morfar Tures sommarstuga.
Som han och min far Benny
hjälptes åt att bygga.
Och vi små lärde oss tidigt att “hjälpa till”.

Det var att bära ved, hämta vatten i brunnen morfar gjort.
Bränna ris.
Måla, ro ekan, plocka bär, etc etc.
Och vi tyckte det var roligt… , de
va självklart det var inte
ens jobbigt. Och vi lärde oss så mycket.

Hemma i betonggettot i Stockholms förort,
lärde jag mig ensamhet och
övergivenhet.

Men bättre var att bära tunga korgar med mat och
dylikt
från bil till eka, sedan ro med nästan övermäktigt stora åror,

bära från eka till sommarstuga, hämta ved och göra upp
eld och komma
igång med vistelsen där.
Det var himmelriket för mig. Och i detta
finner jag även
glädje än idag. Glädje som ingen dyr utländsk
solsemester
skulle kunna ge mig. Inga miljoner på banken heller.
Inget
hus i Båstad med allt serverat och klart.
Jag känner medlidande med dem
faktiskt…på riktigt.
Jag raljerar inte eller ironiserar. Jag menar
det.

Allt i sommarstugan var spartanskt, eller “luxuöst”

hemsnickrat av morfarn. köksborden i båda rummen
gjorde morfarn,han byggde ju iofs allt.
Och
bordsskivorna hade han riktat
och hyvlat med en vanlig rubank.och ett
erfaret snickaröga.
Få människor av idag förstår hur svårt det är. Allt
togs tillvara
på. Av gamla, stora plåt-Oboy-burkar, gjordes bärplockare
med
hjälp av lite plåtbockning och uppfinningsrikedom.

Huset
var oxå delvis byggt på spillvirke som morfarn
“fick ta rätt på” men
utan att det påverkade kvaliteten
ett uns i negativ mening. Däremot
påverkades ju delar
av estetiken, finishen märkbart för det bortskämda
ögat.
Men för oss var det så här det skulle se ut. Innergolven,
ovanpå
rejäla plankor bestod av olikfärgade playwoodskivor.
Gröna och bruna.
Spisjonken var arvegods. ALLT togs rätt på.
INGET fick förfaras. Och det
var underbart. Vi barn tvättade
kläder i hinkar med en vaskrensare.

Rodde
ut på sjön och sköljde i sjön. Och hängde själva upp
den sedan vilken
frihet ! Kolbullar i högkantad gjutjärns panna,
stuvade makaroner och
danskt fläsk, nyfångad abborre stekt
i smör och skorpsmulor. Hemkokt
svartvinbärssaft och hembakat
grahamsskorpor. De ni … Båstadsbor, ser
ni aldrig röken av,
ej heller glädjen efter att kunna i förskaffa något
sedan länge
efterlängtat värdsligt tingest.

Ingenting i en
riktig sommarstuga ska matcha med varann.
De ska va “åslappe” groteskt
skärande för det kräsna
matchnings-ögat. Grönblommig duk med glaskulor
som vikter.
Trävita obehandlade väggar, överblivna skolplanscher sedan

adertonhundra blankt.eller nittonhundra iaf. Lokal topografisk
karta
över sjön, solblekt av tiden. Veckotidningar och dagstidningar
från 60 och 70-talet.

Jag har med mig allt detta som
något naturligt, nåt roligt,
nåt gemensamt, vilket har lett till att jag
ofta trivts med
diverse uppgifter i föreningsliv, samt hjälpa vänner i
deras
sommarstugor ba f’att de e så himla kul… Och gemenskap.

Här
på bangolfen, under dess sista trevande tid, är bord
och hyllor inköpta
på loppis förr någon hundring.
Här står tiden på ett vis ändå stilla.
Det finns förvisso el
men inget vatten eller avlopp. Klockan tickar
terapeutiskt på,
sekund för sekund, och ger ro och lugn.
Ibland kommer nån kund och stör o vill spela.
Det är inte morfarns gula sommarstuga….
men så nära jag kan komma.

Nu
är ju dessa mina särdrag för gratis “arbete” ypperlig för
föreningsliv.
Vilket ibland kan innebära att man lätt blir tagen
för given. Och det
händer HELA tiden i föreningslivet.
Så var drar jag gränsen ? När drar jag gränsen?
Ingen saknar kon förrän båset är tomt ?

Jag har av samma anledning i höst bokat in mig på att
hjälpa C med bortforsling av överblivet bråte vid hennes
sommarstuga. Ett sätt att umgås faktiskt.
Det ska bli kul. Samarbete, gemenskap, vänskap.
Och lövblåsning på J:s sommarstugetomt, samma där:
gemenskap, samvaro, göra nytta ! Samarbete, gemenskap,
vänskap… Meningen med livet + kaffe !
Förutsättningen
är respekt. Och den finns hos J och C.
Men kan ifrågasättas ganska ofta
i föreningslivet.
Hur var det nu med saknade kossor ?