Nu är det natt,
precis nu börjar en ny dag,
Det är mitt i natten,
långt innan solen skymtar i öster

Ännu en sommar har somnat in,
att leva endast i våra minnen,
Framför oss är den mörka höst
Likt en blomma om natten,
vi sluter våra kronblad.

Allt är gott.
Gatljusen speglas mot älvens vatten
Allt är stilla,
och jag har intet att beklaga mig över.

Ändå undrar jag,
varför jag sitter här alldeles själv
Allt det här vackra i livet,
Och så sitter jag här själv.

Jag tror jag kommer dö ensam,
det är troligt.
Men jag kommer längta var dag,
vart andetag, efter att bli älskad

Men jag är trött och less för närvarande, på det mesta.
Less på många människor. Vill bara va ifred,
om man inte vill mig något gott. Och för närvarande upplever
jag det som en bristvara i mitt liv, att man vill mig något gott.
Det finns några lysande undantag, men på det stora hela
är jag näst intill folk-less.

Men jag är ingen eremit, som kan gå ut i skogen en vecka
och inte träffa en enda människa. Det ger mig inte ro.
Jag har lovat några saker, som jag ämnar hålla,
men sen har jag ingen större lust att fortsätta
ge utav mig själv, ständigt finnas till hands.
Trött på att mötas av respektlöshet så ofta,
vill inte ha med dem att göra ….

Tänk att någon gång i livet, ha ögon som ser mig, bortom
tvivel och brister. Jag har längtat hela livet. Det fanns en
som jag upplevde såg på mig på det viset,
men jag kan ha inbillat mig. Hur som helst
It was not to be, her and me.

Nu är jag så trött att jag svamlar , god natt