Låtsas-Jesus

Idag har jag varit en sån här tröstlöst, trevlig, jäkla låtsas-Jesus,
som i lyckorus går omkring o skojar, småpratar och
allmänt stör “vanligt folks” mörkgrå vardagsbitterhet.
En trevlighet som föga fullt ut harmoniserar med det inre.
Jag nästan blir kräk-nödig själv !
Tror att jag på nåt vis varit lite hög på min naturupplevelse,
när jag igår var o-nå-bar, från både nätet och mobilen i 10 timmar,
efter min Nipleden-vandring. I mina egna ögon upplever
jag det lika stort prestationsmässigt, som när Charlotte Kalla
hämtade in 30 sekunder på sista sträcka i OS-stafetten.
Omvärlden tycks dock inte vara riktigt lika imponerad av min
prestation. Min kusin E.L, tog fort ner mig på jorden,
och sa att han snart ska SPRINGA den sträckan och lite till,
j-a E.L !
smiley

Det är förståeligt

Nä jag fattar om nån enstaka person idag skulle ha känt sig
kränkt av min tillfälligt positiva aura. Men var lugn, den går över,
snart är jag min vanliga, puttriga, buttra jag. JAG som själv är en nät-aktivist,
“Nätaktivister mot dekalpositivism” !!!!??
Den egenskapade nätaktivistgruppen, som för övrigt ännu
så länge bara har en medlem (jag själv) … är dock
inte i princip emot positivt tänkande eller positiva människor,
den motarbetar “dekaler”, banners, Facebookmeddelanden som
ger ANDRA, dåligt samvete för att de inte alltid orkar vara positivt
inställda till allt. Marginell med avgörande skillnad.

Jag har problem

Men jag har problem faktiskt ….
Ehh ….ja, vem har inte det förresten? Men jag har problem
med att “logga ut” PÅ RIKTIGT. Jag nämnde ju att både mob och
Facebook var nedkopplat under långpromenaden. Men att logga ut
helt, innefattar lite mer, som är svårare att ta på. Ingen fysisk
av-och-på-knapp. Att logga ut mentalt, är att logga ut
från stress, oro, och världsliga ting. Det kräver träning.
Åtminstone för mig.

Att JAGA efter harmoni, kan tyckas kontraproduktivt

Tom nu, när jag inte mår riktigt lika pissigt som jag gjorde för några år sen,
tom nu, måste jag ofta tänka, promenad el långpromenad,
“Andas Tomas, andas”. Och igår, så växlade harmonin betänkligt
under turen. Och det är bra, för förr var det hela tiden oharmonisk,
ansträngd andning, och inre stress. Nu under Nipledenvandringen,
när inre stressen ökade, ökade gångtempot, och vise versa,
när gångtempot ökade, så ökade inre stressen.
En fördel är min höga ålder, för då måste jag dra ner
på tempot för att klara av att ta mig runt alla 27 kilometer, ca
45.000 steg, tappade räkningen på slutet, då jag försökte
slappna av o inte tänka så mycket, så när jag lyckades med
det, tappade jag räkningen på stegen

Nä men det är inte helt lätt ännu att slappna av, ta in, och andas,
Jag lyckades ganska ofta, speciellt gick det bra att dra ner
på tempot i stark uppförslut.
smiley
Men gör nästan stora steg framåt iaf

Men ibland….

Så ibland kom jag ner i mental tempo, genom att gå
långsammare, supa in naturen och omgivningarna,
innan jag märkte att jag halvsprang igen,
och tankarna lika fort som benen.

Jag tänker på allt mellan himmel och jord, de stressade
kilometrarna handlar det om korkat folk, egoister, idioter,
kontraproduktivt folk och en värld av “tillväxt”
Under de långsammare lugnare partierna, kommer idéer till blogginlägg,
matlagning, och även högtflygande planer. Under den period,
precis efter Österåsen, på väg utför, tänkte jag att den här
vandringen skulle jag kunna göra varje dag, eller åtminstone
2 ggr i vecka… ja njä eller en gång i veckan.

I uppförsbacke … gick det lättare

De tankarna försvann definitivt upp för de sista branta
uppförsbackarna på niporna, sista milen. Mina ben, mina
höfter och min rygg, hade en något differentierande åsikt i frågan,
och dumförklarade det, naiva optimistiska huvudets planer.
På slutet var det mest positiva jag kunde säga:

“det här var jätteroligt, det gör jag aldrig om” !

De allra mest harmoniska stunderna, lyckas jag faktiskt
att vara ett med stunden och naturen,
som tex när jag blickade ut över den här vyn:
eller fick det här “mötet”:
eller fick äta av dessa:
och när jag hörde vågskvalpet från:

Även beskådandet bör tas med ro

Men till och med nu i efterhand, när jag bläddrar bland bilderna,
så behöver jag stanna upp mig själv och verkligen TITTA på dem,
o inte bara snabbläddra.
Jag skulle vart OS-medaljör på tanke-verksamhet/sprinter.

Men, som ni vet är ju jag i grund och botten en sån här
“dödsmördarkommunist” som vill ha lika sjukvård för alla,
jämställdhet, även för män, en miljö som går att leva i och
utav… och såna där “odemokratiska värderingar, som inte
inkluderar tillväxt, och “liberalism”, skövling och profit.

Jag ser vad jag ser… och tänker

Och när man då promenerar förbi alla tomter, med varierande
nedlagd omsorg, och antal EURO/kronor spenderade,
så KAN jag för min värld, INTE låta bli att fundera i större banor kring
den värld och det land vi bor i. Jag tänker bla på Svenne Rubins:
“De gör så rysligt i på tomten”:

Ragnar Persson hade skaffat sig
Ett stiligt fågelbad
Som han ställde på sin tomt
Och redan efter någon dag
Kom en granne dit och tittade
Han frågade försynt:
– Vart har du köpt ditt fågelbad?
Och: – Finns där ännu mera pynt?

Ragnar Persson gick och hämtade
En katalog han fått
Vari möjligheten fanns
Att köpa på direktimport
Där hade många grannar handlat
Prydnadssaker utan skatt
Och ännu flera har beställt
Och nu har följden blivit att

Dom gör så rysligt fint på tomten
Med fasaner i porslin
Dom gör så rysligt fint på tomten
Dom pyntar och står i
Dom köper hammockar och solur
Parasoller och bassänger
Fontäner, vattenpumpar
Väderkvarnar och flaggstänger

Dom gör så rysligt fint på tomten
Allihopa hjälper till
Dom gör så rysligt fint på tomten
Även dom som inte vill
Jag kan lova det blir trist
Om du råkar att bli sist
Att klippa gräset

Avundsjuk ? Ja … jo .. njä … NEJ

Jag ser lyxiga båtar överallt, flådiga verandor vid strandkanten,
Flertalet bilar, och väg ända fram till ytterdörren, som har guldbeslag.
Ditköpta konstverk, fyrhjulingar, lusthus, ja till och med
snöskotrar i augusti. Och jag funderar … … varför ?
Det är inte det att det inte är snyggt gjort, ofta väl målat i lysande
elfenbensvit DEMIDECK, för 5-siffriga belopp, smakfullt ordnade rabatter
och trädgårdar, och … hundar … huuundar .. jävla hundar !
Oj … sidospår, återkommer till hundarna sen.

Närå så att

Nä men det är jättefint, och jag unnar verkligen dessa människor
att ha det fint på landet. Och visst, visst skulle även jag vilja ha
ett lite ruckligt torp, med gångavstånd till vattnet,
och kunna odla lite rödbetor, morötter och broccoli,
om jag haft råd.
Så ur den aspekten får man väl lov att kalla mig avundsjuk då,
även om det kanske är ett något för stark ord för att beskriva det.
Det är mer att jag faktiskt ÄR nöjd med det jag redan har, men
har en lite ouppnåelig dröm om att få odla några rödbetor.
Men jag är inte så hemskt avundsjuk på allt det som Svenne Rubins
sjunger om, plus lyxbåtar, pengar och status.

Och om man åter funderar kring vad som PÅ RIKTIGT gör oss lyckliga
i livet. Om man beaktar Staffan Lundgrens tvetydiga ordstäv:
“Pengar är det enda den fattige har”
Och om man betänker det buddistiska tankesättet:

“Om du äger mer än 6 saker, äger sakerna dig”

.. så kan man iaf i bästa fall fundera.
Nu är det här svåra grejer för nyliberalister, moderater
och skenheliga kristdemokrater, men man kan ju försöka iaf ?

Ja just det hundar !… eller jäääävla hundar !

På Östra/norra sidan, en bit bortom Berg, blev jag ordentligt
utskälld. Inte utav någon tomtägare som upplevt att jag kränkt
deras integritet och tomt. Utan av nån galen halvmeters ullig svart
hund, vid namn Ninni eller nåt (Efter 30 sekunders utskällning
kom nämligen hundägarinnan ut och ropade mjäkigt och
utan minsta pondus efter sin hund, utan resultat. Hunden som var
okopplad jagade upp sig mer och mer. Det fanns inget stängsel
som höll hunden inne på nån slags tomt. Och hunden förföljde mig
och tokskällde, gjorde utfall mot mig. Jag gick till en början bara lugnt
vidare, då jag inte är hundrädd. Men här kände jag, var det nåt galet
som var på tok. Hon som ägde hunden hade ingen koll,
och hade inte kunnat förhindra ett fullskaligt anfall från jycken.
Till slut vände jag mig mot hunden lugnt, (rätt eller fel vet jag inte)
och sa bestämt “GÅ” ! Det förändrade inte hundens beteende.
Till slut kom jag väl så långt i från deras “revir” att den inte orkade längre.

Av någon anledning, är detta inte ett beteende som upprör
vargmotståndare. Vargen brukar kallas diverse, bla “otyg”
vad kallar man det här jag nu bevittnade.

Väl på andra sida älven några timmar senare, hörde jag eländet
skälla igen. Och såg ett plums i älven, och matte som stod vid
älvkanten. Och tänkte nu simmar väl gatukorsningen över älven för att
“försvara sitt revir.

Ehh vissa ska inte ha hund !