Jag klagar inte
Jag har det ganska bra trots allt
Det här som blev mitt liv
Jag är ändå här, jag finns.
Jag kan känna doften av nykokat kaffe
jag kan smaka smaken av söta hallon
Jag klagar inte

Det här blev mitt liv
Att leva smått, i ett litet samhälle,
med små tillgångar,
men jag klagar inte
Jag har det ganska bra trots allt
Jag vågade, och vågade, och vågade
om, och om och om igen
Men jag klagar inte

Men jag längtar
Längtar efter att få leva smått,
i ett litet samhälle, med små tillgångar
Och se in i klara leende ögon,
lätt grånat, svallande hår.
En liten plätt jord att odla och
se plantor växa, rensa ogräs,
vattna och sedan skörda för ett
litet hushåll för två.

Jag har känt det förut
Hur en enda kvinnas blick tar bort
allt tvivel, allt jag trodde var mörkt i mig.
Jag har sett det förut, och trodde det
var sant. Men vinden och tiden spelade mig ett spratt
då de gav mig fler år än dig.
Men jag klagar inte
Jag har det ganska bra trots allt

Än har jag ben att gå med,
att dansa med. Än har jag min syn att
se solnedgångar, min hörsel att höra fåglar,
min röst att kunna sjunga.
Men jag hade velat sjunga för dig,
på verandan till ett litet torp, efter
skörden av betor och rotfrukter,
äpplen och vinbär, hade jag velat sjunga,
att jag älskar dig.

… men jag klagar inte