Den förste september,
det är svårt att fatta hur tiden går.
Men jag välkomnar september, och lite
drägligare temperaturer. Jag tycker
mycket bra om september, faktiskt.

Ibland skriver jag i en svart skrivbok,
en sån som mormor skrev i varje dag.
Men hon skrev korta minnesanteckningar vad
som hänt och gjorts, inte en stavelse om känslor
och tankar. Jag har provat det. Det är inte för mig,
jag är en tänkare, en romantiker, en analytiker och
en pennans rebell.

Så vissa saker hamnar inte på bloggen,
när jag behöver skriva precis som jag tänker
och känner, o-retuscherade känslor,
med namn, besvikelse på personer,
mina innersta känslor, och till och med när det
är befogat att uttrycka förtvivlan, uppgivenhet
och känslor alla har, men ingen får tala om,
utan att de ser ner på dig.
Du ska vara positiv, ambitiös, idog, etc etc.

Men ändå, är jag förhållandevis öppenhjärtig även
i bloggen, om min längtan, om kärlek, om sorg,
om hopp och … ja tom förtvivlan ibland.
Det är väl mest personliga relationer, med namn, som inte
lämpar sig för allmänheten då.

För det händer ju självklart, hela tiden att vi alla upplever
känslor av svek, blir arga på varandra. Tar paus eller upphör
att prata, umgås, skriva, kommunicera, bry sig om.
Hela livet är så. Jag blir även nu i nån mån
besviken ibland, när vänner inte svarar i telefon,
hör av sig väldigt sällan osv…. I don’t like !

Men, men jag klarar mig nog.

Blir ibland nostalgisk, och saknar delar av
hur det var förr. Men jag är för smart för
att längta tillbaka i tiden, för smart
för att säga kategoriskt att det var bättre förr.
Men jag saknar fortfarande min pappa, och min morfar.
Och några fler…..

Nä nu har jag flummat tillräckligt för ikväll.
Gonatt, och välkommen September !