Vid första anblick på min bloggrubrik,
så kan jag utifrån erfarenhet och rådande debattklimat,
utläsa att inlägget blir ett lätt offer för de som gladeligen
delar ut offerkoftor till människor som uttrycker känslor.
Eller egentligen är det mer sant att säga, till män, som uttrycker
känslor
i någon form. Män som inte visar en orubblig styrka, som
inte försörjer sig själva, som inte accepterar att kvinnor slår dem,
för “det ska en man faktiskt tåla” … osv osv.

Vad och vilka drunknar i helheten ?

Medan Män, kvinnor och barn ännu drunknar på Medelhavet till följd
av Svenska och Europeiska medborgares mandat till politikerna att
köpslå med diktatorn Erdoğan i Turkiet…. medan detta sker med vårt
goda minne, så diskuterar vi orättvisor baserade på kön i medier.
Ja… det är höstbudgeten vi pratar om, en borgerlig höstbudget på alla
sätt och vis. Men rubrikerna i tidningarna lyder:
“Rika män vinnare på Anderssons budget”

En medvetet vilseledande rubriksättning

Den typen av rubriker antyder, i vanlig ordning skall nämnas,
att det inte varit nåt problem, om de gått till rika kvinnor.
Vilket tro det eller ej, faktiskt existerar. Och tro det eller ej, även de tar del
av Höstbudgetens skattesänkningar för de rika. Inkluderat Magdalena
Andersson själv då. I kulisserna står högerextrema SD och kritiserar förslag
som är långt mildare än deras egna förslag vad gäller ojämställdhet.
Och den del av borgerligheten som satte budgeten efter valet, KD och M,
har ju som vanligt uppgift att såga budgeten, även om det är helt
i deras smak, vilket den torde vara.

Av födsel och ohejdad vana

Jag råkade ju bli man då, av födsel och ohejdad vana, till min mors
stora besvikelse. Och jag har liksom förblivit en man genom alla år.
och efter 50 år har jag nästan lyckats hitta nån slags självkänsla
i mig själv, nästan nån slags stolthet i att vara man. Och det är under
nuvarande tidsera, och med medföljande prägling av synen på
män över lag, när jag under mina första år lärde mig att hata mig själv
för att jag var pojke, och skulle bli man. … det är nog värt
nå’t slags nobelpris i överlevnadsinstinkt.
Japp … där sänkte jag garden, det är bara att kalla mig offerkofta !
Jag menar man är ju man, “lite får man väl tåla”.

Kai Tomas förtryckaren


Rent politiskt finns det ingen som på riktigt slåss för mina rättigheter,
och min egen röst är värd ingenting i politiska sammanhang.
Jag har ingen möjlighet att “strejka mig till politisk makt”,
för jag har inget jobb att strejka från.
Jag är inte kvinna, så jag kan inte ropa på jämställdhet för egen del,
för jag tillhör patriarkatet som förtrycker kvinnor. Och då får man
väl förmoda att jag som utbränt socialfall, med ett antal livshotande
depressioner i bagaget, även förtrycker Magdalena Andersson och Philippa
Reinfeldt strukturellt och dessa kvinnor.
https://www.va.se/nyheter/2017/01/10/det-har-ar-sveriges-10-rikaste-kvinnor/

Tillhör ingen stark opinion


Jag tillhör ingen stor politisk, kraftfull opinion,eftersom jag inte hatar
invandrare baserat på felaktig information, Eftersom jag inte vurmar
för att rika ska få ännu mer ekonomiska lättnader, och större klyftor som följd.
Eftersom jag inte är kvinna, och därmed per automatik på något
underligt vis är förtryckt i Sverige, oavsett lön. Och Framförallt eftersom jag
inte är produktiv enligt nuvarande accepterade marknadsliberala värderingsmall .

Jag och Treebeard

Man skulle ju kunna tänka sig då att jag som verkligen vill ha jämställdhet
på riktigt vill ha minskade klyftor, skulle vara feminist. Men inte under nuvarande läge.
Jag kan ge en liknelse från “Sagan om ringen, när de två Hobbitarna
vill ha med Treebeard i kampen mot ondskan:

Treebeard: Side ?? I’m on nobodys side, cause nobody is really on my side
Pippin: It’s talking to us, Merry. The tree is talking!
Treebeard: Tree? I am no tree! I am an Ent.
Merry: [fascinated] A tree-herder. A shepherd of the forest!
Pippin: Don’t talk to it, Merry. Don’t encourage it!
Treebeard: Treebeard, some call me.
Pippin: And… whose side are you on?
Treebeard: Side? I am on nobody’s side, because nobody is on my side,
little Orc. No one cares for the woods anymore.