Hejsan pappa, länge sen jag skrev nu.
Men jag tänker på dig då och då !
Hur är det där uppe bland molnen,
är det verkligen sant som Jehovas vittnen säger att
det redan är fullt ? 😉

Så synd att dina artärer eller vad det nu var som
pluggade igen, inte ville hänga med. Ja det v ar ju länge
sen iofs… med jordetid räknat. Men som sagt… jag kan sakna dig
ibland ännu.

Gjort lite ditt och datt idag, varit på återvinningsstation,
Surrat lite med Åsa violinisten, jag tror inte du hann träffa henne.
Nä det hann du inte, ni lirade aldrig ihop minns jag nu.
Det hade vart nåt det. Du på bas, jag gitarr o sång
Per-Åke på gitarr, och hon gneka på felan. Jag har bett henne lära sig cello,
men det finns inte timmar på dygnet tror jag. Hon skulle lätt kunna
lära sig det, hon är grymt musikalisk. Per-åke har ju tagit time out från
lirandet tyvärr.

Har just plockat fram ett tusenbitars pussel, det andra för i höst.
Det är skön terapi … man släpper tankar o sånt.
Annars är det rätt hyfsat för tillfället, ser lite på film, på bio,
spelar lite med Åsa, donar här hemma, fixar så jag kan leva billigare,
och klimatsmart, och hälsosammare. Slutat med kött, och äter allt
mindre fisk !

Nä nu ska jag svepa in mig i rena lakan, och titta in i huvvet
några timmar. Jag “hör av mig” !