(inlägg ej klart än)
Alla !

Att det bor ett barn i oss alla… ALLA, är för mig rätt så
uppenbart. Jag har ibland fått ta emot kritik för att älta saker
när jag tagit upp sådana saker. Hos vissa tar barnet mer plats dock i vuxen
ålder än andra. Det som några har tagit sig rätten att kalla för
ältande, utan att känna till i princip någonting om vederbörande,
var i själva verket, att ta hand om ett o-omhändertaget barn.

Än idag, fast i mindre utsträckning

Än idag, fast i mycket, mycket mindre utsträckning, kan det lilla
tjuriga o-omhändertagna barnet, reagera i min vuxna kropp,
och mitt vuxna intellekt. Det är mänskligt dessutom, och det finns
orsaker till det mesta. Orsak är dock inte detsamma som
berättigande till vilket beteende som helst.

Kan ni föreställa jättebebisen Kai-Tomas ?

Kan ni föreställa er 183 cm lång, 89 kilo tung Kai Tomas lägga armarna
i kors, lägga sig på golvet på Konsum, och skrika:
“Då skvallrar jag till mamma” eller “Ett, två tre, då-e-inte-ja-me”
Det vore väl rätt så omoget ändå. Och det vet ju jag om, när
det inre barnet skriker efter uppmärksamhet. Så det gör jag ju inte,
det skulle inte få några bra följder, tänker jag.

Däremot de som ännu är barn, även kroppsligt och åldersmässigt


Det lilla barnet dock, för de som fortfarande är barn till kroppen,
och åldern, de kan med olika framgång använda sig av sådana metoder,
det ingår troligtvis som en del av utvecklingen mot vuxen ålder.
Att både bli sedd i sin frustration, samt att
man i såna lägen får lära sig gränser. Tex att man INTE får godis
om man lägger sig ner på golvet på Konsum, och skriker och
sparkar med benen ! Men gränser fungerar inte utan kärlek,
och kärlek fungerar inte utan gränser.

Ju mer förnekelse, desto större vuxenbarnet

Jag tänker att ju mindre uppmärksamhet, närhet, gränser med
konsekvens, uppmuntran… eller föräldranärhet helt enkelt, man fått
som barn, desto större plats tar barnet inom en i den vuxna kroppen.
Visst är det så ? Jag tror det blir svårt att förneka för någon enda
vuxen person, utom då möjligtvis någon vuxen person vars inre barn är så stort
att den tror sig vara undantaget, och bildligen läger sig på golvet och sparkar
med benen och säger: JAG ÄÄÄÄÄR VUXNARE ÄN DIG, SLUTA ÄÄÄÄLTAAA !!!!!