Jag letar efter orden …
Orden som bor i mitt hjärta ikväll,
De ska resa genom mitt huvud, förbi tangenterna,
ut i cyberrymden… men de måste börja i hjärtat,
om de ska betyda någonting.

Ni som valde pengarna


Jag är besviken på många av de som växte upp med mig,
i ett solidaritets Sverige, med drömmar om jämställdhet,
drömmar om gemensamma tillgångar, drömmar om att bry sig
om varandra och skapa någonting gemensamt.
Jag tänker mer än någonsin på Tage Danielssons: “Var blev ni av
Den är mer aktuell nu till och med, än när den skrevs.

Vi splittrades

Vi splittrades, och egoismen tog över allt vi byggt upp,
sålde ut allt, som byggts i decennier. Det finns ingen stark
solidarisk rörelse idag. Det finns nästan inga frihetskämpar kvar
bland feministerna. Det finns ingen gemenskap, ingen värme, ingen
generell empati eller medmänsklighet. Och Ulf Lundell funderar
mycket riktigt om “är vi lyckliga nu“. Vi splittrades, socialdemokratin,
feminismen, och vänsterpartiets anhängare. Hur gick det till?
Det hade inte varit möjligt enkom från borgerliga partierna,
inte om vi höll ihop. Men S valde C och L, Och FI metoo, valde sig själva
och borgerligheten, samt utsåg alla vita män till sin huvudfiende.
Och glömde varifrån de kom, hur generaliseringar och förtryck
länge tryckt tillbaka kvinnors rättigheter… allt det är glömt.
Är vi lyckliga nu ?

Hur ska jag ställa mig till ?

Hur ska jag ställa mig till alla vänner som inte respekterar mig som
människa, som man, som långtidssjukskriven ? Ska jag bara tyst tiga
och tyna bort, under en hög av era okvädningsord ? Ska jag acceptera skuld ni
lägger på mig, enkom för att jag är man ? Ska jag bära er skit ?
Ska jag respektera de som tycker att man får skylla sig själv om man är sjuk?
Skylla sig själv om man inte passar in i det här slit-och-slängsamhället,
som inte värderar människoliv före tillväxt ?

Ska min röst tiga still ?

Ska jag bara tyst tiga still när mina medmänniskor har byggt osynliga murar,
som gör det omöjligt för krigsdrabbade familjer att få hjälp här.
Ska jag som har vänner som kom som flyktingar hit, och nu både arbetar hårt,
men även bär på traumatiska minnen… ska jag vända dem ryggen
genom att hålla tyst när Sverigedemokrater blir största partiet,
byggt på lögner ?
Är jag respekterad av er som låter er luras av den propaganda som
framställer invandrare som sämre människor ? Är jag respekterad av er
som tycker att män är sämre människor än kvinnor ?
Är jag respekterad av er som ifrågasätter min rätt till sjukersättning ?
Svaret blir väl nej egentligen va ?
Ska jag hålla tyst om det ? Då är jag ingenting,
då är jag redan död, då är min själ tom,
då är jag ingen.

Rak i ryggen

Jag står rak som en fura i allt det där.
Och det gör mig inte populär. Ingen vill stå för sina åsikter.
Det finns nästan två miljoner sverigedemokrater,
men jag känner ingen som officiellt vågar stå för att de röstar
på dem… varför ??
Jag är en av de få som kritiserat att metoo medvetet anklagade
oskyldiga, överdrev både antalet incidenter, samt
allvarlighetsgraden av påstådda övergrepp, blandade medvetet ihop begrepp,
för att måla upp en värre bild än verkligheten. Det hade inte behövts.
Verkligheten var allvarlig nog. Och nu tappade ni väldigt många
bundsförvanter i kampen, genom att göra oss till fiender .. varför ?
Ingen vågar säga det alla ser… att Metoo våldför sig på människor,
begår rättsliga övergrepp medvetet, och försvarar beteendet.
Blinda i sitt eget hat, blinda för sitt eget beteende.

Inte uppnått nåt


Det fortsätter, och fortsätter. Ni har inte uppnått nånting !
Inte som har med jämställdhet att göra. Inget som
går under människovärdigt agerande, inget som förenar och
bygger upp. Ni är medskyldiga till SDs framgångar,
till ökade klyftor.

Ja ni får gärna hata mig för att jag säger detta,
som de flesta inte vågar yppa. Men jag är van att bli
illa omtyckt för att jag står upp för drabbade människor.
andra har glömt hur man gjorde.

Jill o Jerka

Jag tänker på Jill Jonsson i “Så mycket bättre” när hon ikväll ville
att metoo skulle fortsätta, att det inte skulle dö ut. Och att hon
ville säga detta med Orups låttext. Jag såg de tre kvinnorna i gruppen
tåras och berätta om hur de själva hade varit med om att bli tafsade på
ofredade sexuellt. Men minns oxå hur oförstående hon, Jill var inför Jerry
Williams uttalande om socialism och kapitalism. När Jerry sa
“Den som kan se sambandet där och inte är socialist, den är fan dum i huvudet”
angående vinster i välfärden. Hon var HELT oförstående där.
När gäller solidaritet Jill ? När gäller empati ?

Och till er andra undrar jag … hade Jerry fel ?

Nyp som nyp ?

Själv blev jag nypen i häcken i torsdags, och tagen på rumpan på dans,
och det är ofta det sker… jo just det, det var inte män, och jag kände mig
inte speciellt kränkt ? varför ?
hur ska vi ha det nu då ?
Ska vi leva tillsammans ? Eller ska vi skilja kvinnor från män i offentliga rum ?
Ska vi olika regler för ofredanden på män, mot för kvinnor ?
Ska vi låta känslor avgöra om folk är skyldiga, eller ska vi
fortsätta med bevis som en gång var fallet ? Ska vi skilja på tölpaktig omoraliskt beteende
och faktiska lagbrott ?

Micke Persbrandt fyller arena och drar sexistiska skämt ?

Föreställ er Mikael Persbrant fylla en arena med 97 % män och dra samma typ
av skämt och dylikt som Mia Skäringer gör, fast om kvinnor, mot kvinnor ?
Föreställer er gentlemens night på globen, med lättklädda sexsymboler på scenen,
inför ett fullsatt globen ?
Är det jämställdhet borgerliga feminister vill ha… eller är
det rätt och slätt makt eller hämnd ?

Är vi lyckliga nu ?