Blog Image

Tomasnyablogg

nya bloggen


När det är gott att leva, har jag ork att se på sorgen

Djupt rött hjärta Posted on 2019-10-30 22:17


Nu när mycket är bra, vill jag titta in mig
och våga se sorger, ilska, saknad. längtan.
Jag tänker att det är gott att göra så, för de finns
ändå inuti mig, hur jag än gör. Och när mörkret sluter sig
runt mig och tränger in i mig, behöver jag titta på vad som
trots allt är bra, titta på vad jag har.

För just nu är en tid, obestämd tid av mer harmoni,

För just nu är en tid, obestämd tid av mer harmoni,
små glädjeämnen och hyfsad hälsa. Så nu har jag råd och ork
att flukta lite på det som kanske gör lite ont, inuti.
Många tänker tvärtom, men jag tror att krampaktigt klamra
sig fast vid “lyckan” leder rakt ner i mörkret.
Lyckan låter sig inte fångas, lyckan måste vara fri.
man kan bara åtnjuta den den lilla stund den sveper förbi,
och se när den kommer åter.

Dysfunktionell familj en realitet


Sorgen över min dysfunktionella familj i barnaåren, kommer jag
bära med mig. Det är inget konstigt med det, inget dramatiskt,
det är att ha blivit ett med den, likväl som med ljuset, kärleken,
och glada minnen. Sorgen finns, och ensamheten från
förr finns så klart kvar, så är det för alla. På olika sätt,
i olika stor utsträckning…. även för de som låtsas att allt
alltid är bra, att allt är möjligt, och att man ska “fånga dagen”

Lite acceptans


Från jag var väldigt liten, var jag oftast ensam, dvs utan föräldrar,
fysiskt, psykiskt och i närvaro, uppmuntran utan fysisk beröring,
utan kärleksfulla ord. Jag har i stor utsträckning accepterat det var så,
att det inte går att förändra, och att det präglade mig som människa.
Jag kan träna mig att hantera det, hantera de osynliga handikapp
som följde med. Men jag kan inte bli hel igen, genom att “fånga dagen”
eller “tänka positivt”

Ibland !

Däremot använder jag ibland just dessa verktyg, … men nyckelordet
är “ibland”. Ibland är det mycket bra att tänka positivt. Men aldrig
på någon annans uppmaning, eller krav, alltid på mina villkor… alltid !
Och aldrig kräver jag av någon annan att tänka positivt, eller
“gå ut i solen så blir allt bra”.

Just nu vill jag leva

Men just nu är det mycket, mycket som är bra. Jag har hittat många
verktyg som jag behärskar för att hantera svårigheter.
Klara av vardagen. Och jag tar hand om mig fysiskt, rör på mig,
äter bra och billig mat. Och jag styr inte mitt liv efter andras önskemål.
Och jag låter inte andras känsloutbrott, eller sorg kidnappa mig.
För ack så många det är som vill styra andra med känslor.
Då kan man ignorera, välja bort eller konfrontera, alla tre funkar
i olika situationer. Men aldrig bära andras känslor, aldrig låta dem styra
mig med sina känslor, aldrig kidnappa mig.

Inte längre lika rädd

Jag var länge rädd för att vara ensam, eller egentligen rädd för att bli
ensam, bli övergiven. Det tycker jag inte att jag är rädd för längre.
Jag var rädd för mina uppdämda känslor, och tankar som kunde komma
med årtionden av förtryckta känslor. Att bli lämnad. övergiven var en
realitet då, det var min verklighet, så att jag länge var rädd för det,
är inget jag klandrar mig själv för. Men kanske tack vare att jag mött min sorg,
min ilska då och då, har jag blivit bekväm med att vara ensam,
känna mig ensam ibland.

Att bekräfta det som skett, är att bekräfta mig själv

Att bekräfta det som skett, är att bekräfta mig själv,
att förneka mina känslor, är att förneka mig själv
Att acceptera det som skett är att acceptera mig själv.
Att acceptera dessa saker är att acceptera den jag är !
Men jag aktar mig för att slå mig för bröstet och tro
att jag aldrig någonsin kommer bli deprimerad igen,
jag hoppas, och jag önskar… men …. det finns inga
garantier i livet, annat än att det en gång tar slut.
Och då är det bättre enligt mig att vara glad över det jag har,
min hälsa, tak över huvudet, och mat för dagen, ja
osså lite människor omkring mig ibland, om de vill och har lust.

Här fångas ingen dag, här fångas ingen lycka … de förblir fria

Det är bättre att glädjas åt det lilla, än att gå ut och fånga dagen.
Då är jag oftast nöjd. Lite som hur det vände för mig
med deprimerande danskvällar. När jag för 20 år sedan
bestämde mig för att 4 bra danser per kväll, så är jag nöjd,
resten är bonus. sedan dess har det nästan aldrig hänt att jag gått
hem från dans missnöjd. Och det har varit fet bonus varje danskväll





Där hjärnor tar slut förlorar vi det fria ordet

Betraktaren Posted on 2019-10-30 08:57

Detta i kursivt, skrev jag på Facebook, och klippte in hit nu, fortsätter på det efter det kursiva

Det är ändå fascinerande och minst sagt oerhört skrämmande hur fallet Assange har skötts av Sverige, England, USA, och Ecuador. Hur folk i Sverige som var övertygad om Assange låga värde som man och människa, anklagade Assange för paranoia för att han var rädd att bli utlämnad till USA och riskera livstids fängelse för att ha AVSLÖJAT MORD !

Dessa mord från USAs militär, har vi sett med våra egna ögon, det är otvetydiga bevis, att militärer skjuter ned obeväpnade män.
Ingen är mig veterligen åtalad för dessa mord. Assange som avslöjade dem, riskerar livstids fängelse om han blir utlämnad till USA. Något den svenska kvinnliga åklagaren inte ville ge några garantier för att det inte skulle ske nån utlämning. Nu sitter Assange ännu fängslad, och USA, och dess allierade (som är många) Sverige inkluderat, gör allt i sin makt för att bestraffa det fria ordet, journalism, och avslöjande av internationella avrättningar, i det här fallet utförda av USA.

Sveriges agerande på juridisk nivå, och regeringsnivå, har möjliggjort detta rättshaveri, allt pga en medvetet felaktig hanterad arresteringsorder. Och anklagelsen var i sin tur “våldtäkt”. Vilket senare har i andra sammanhang benämnts som ofredande och olaga tvång. INTE våldtäkt. Man behövde en avskyvärd anklagelse för att få honom att framstå som tillräckligt avskyvärd för att efterlysas internationellt. Inte ens dömda våldtäktsmän, där bevisning och erkännanden gjorts har kunnat sätta en sådan internationell process i gungning.

Assange var tillgänglig för intervju både i Sverige och i England, för svenska åklagare, och åtal hade tom lagts ner av en kvinnlig åklagare initialt. Nu har USA begärt honom utlämnad, precis som Assange var rädd för. Vad säger de svenskar nu som kallade mig och Assange för foliehattar för att ana detta scenario ?Här står vi alltså och ser på när en JOURNALIST avslöjar mord, och blir den jagade, den fängslade, den misskrediterade … medan mördarna inte bara går fria, utan framställs som de med rätten på sin sida.Är det ingen som kanske pudlar lite nu då åtminstone, angående Assange
?

Forts:

Det jag ovan skrev om rörde till största delen kritik mot regeringar och advokater.
Men jag blir även fortfarande förvånad och upprörd över hur medborgare
reagerar kring saker. ärenden utan att ha nån som helst aning om
vad som skett. Där skiljer jag mig faktiskt till det bättre. Till ex i kommentarsfälten
på DN i en relativt färska artikel, skrivs bland annat följande:

Marianne.S: – “Visst är det konstigt att man till varje pris försvarar en våldtäktsman, det är inte konstigt att det ser ur så här i Sverige med den inställningen”.

Min motfråga är ännu inte besvarad av henne, den löd:

– Vilken våldtäktsman försvaras av vem vilka ?

Per-Olof J:
– “Är det inte dags för Assange att möta rättvisan nu? Klart han är rädd för att utlämnas till US, men hans rädsla är väl inte mer värd än alla andra brottslingars som är “rädda ” för rättvisa.
Tonläget är högt inom framförallt vänstern, som vanligt (orka) men vad hade hänt om han begått liknande brott i Sverige? Tror ni spionage och frivolt hanterande av hemliga uppgifter är tillåter här??”


Det här tankesättet, sättet att uttrycka sig, sättet att ta till sig “nyheter”,
hitta på egna sanningar hos gemene man, skrämmer mig,
och är nästan viktigare att bekämpa än politiska åskådningar.
För folk tycks inte längre klara av att kunna tänka en egen tanke,
utan låter sig villigt luras av allehanda mediala drev, artiklar, sociala mediers
massdesinformation, och regeringars dubbelspel.

Det första exemplet har M, redan utnämnt Assange till “våldtäktsman”.
Dvs hon bemödar sig inte ens att lägga till att han enbart skulle vara misstänkt
våldtäktsman. De flesta klarar inte längre av att göra skillnad på
misstänk och dömd. Dessutom så långt jag vet, är han
inte ens längre misstänkt för det brottet. Och sånt går att ta reda på innan
man som enskild medborgare agerar exekutive social-medial bödel.
OM man hade velat… men det är lättare att bara döma … utan nån koll.
Det vettiga i det här fallet är att fördöma all form av våldtäkt, dvs HANDLINGEN.
Eftersom inte ens rättsväsendet finner att det finns tillräcklig grund att
vidare utreda fallet om Assange och påstådd våldtäkt, för att de inte har tillräckligt
med fakta, eller styrkande. Hur ska då Marianne som varken har tillgång till nåt polisförhör,
eller heller hon var på plats i det sovrum som det som påstås skulle skett ev ha skett,
hur ska då hon veta det ? Men det hindrar inte M, från att vara säker på det ingen vet.
Och dessutom skriva om det i kommentarsfält i en stor tidning.

En sån gång undrar man om M är gift., eller har en vuxen son,
om hon tycker att bevis är lika oviktigt om nån av dessa skulle
bli anklagad ?

I det andra exemplet, har vi en person som med starka ordalag
går in och försvarar rättsförfarandet. Med utgångspunkt att han är
en spion, och samma ogrundade resonemang som M i första exemplet.
P-O här, vet tydligen även han saker som inte ens nationella säkerhets-
organisationer kunnat få fram nån bevisning för. Så vida inte P-O
anser att det är spionage att avslöja massmord.
Vilket de facto FINNS bevis på att Amerikansk militär begick.
Och vad gäller Assange rädsla att bli utlämnad, så återigen kallar
P-O Assange för en brottsling, fast han inte är dömd för något. P-O
kanske anser att starka militärmakter har rätten att mörda folk utan
att bli störda av sanningsenlig journalistik.

Kanske P-O inte skulle ha nåt emot att själv bli kallad brottsling,
och bli utlämnad till risk för livstids fängelsestraff. Vad ?
“P-O är ju oskyldig”… ja just det, men kanske nån i något kommentarsfält
har kommit fram till att han inte är det, för att nån har sagt det.
Och P-Os rädsla “är väl inte mer värd än andra brottslingars rädsla”