Jag är mindre vilsen, men inte världen

Ju mer vilsen världen tycks bli, desto mer håller jag
samtidigt på hitta hem. Men visst är vi vilsna !
Vi har i mycket förlorat våra rötter, kunskap från
tidigare generationer, vår identitet. Allt går så fort,
alldeles för fort. Och när det går för fort, så händer
det ofta att man krockar.

The Elephant Queen

När jag skriver detta är jag harmonisk, lycklig på ett vis,
och ändå med en sorts sorg över världens skick.
Härom dagen såg jag en dokumentärfilm:
The Elephant Queen“. Och det blir tydligt hur vilse människan
har gått, när Matriarken Athena, som är lika gammal som jag,
leder sin flock genom en tuff tillvaro, torka, hot och rovdjur utifrån
nedärvda kunskaper, erfarenheter, och en jordisk klokhet.

Familjen

Utan hennes visdom, får flocken det svårt. Även här, är människans
rovdrift ett hot mot hela hennes art. Ett sån ståtligt djur, en familjekänsla
som vi människor glömt bort… valt bort… för pengar och fart.
Vi kommer att krocka …. hårt… och brutalt. Innan det har vi förmodligen
utrotat alla elefanter, och tusentals andra arter. För att öka tillväxt,
för att kunna resa på semestrar, för att kunna bli rika på pengar,
men fattiga inom allt annat.

Vi bringar vår olycka på dem

Vi håller på att göra samma sak med elefanterna, som vi gjort med
oss själva de senaste 100 åren, vi håller på att förlora all kunskap om
överlevnad för när vår civilisation faller, så som alla stora
“civilisationer” fallit, på eget grepp, utifrån girighet, makt och
sönderfall. Vi kommer inte ha en chans, de allra flesta av oss, om vi
inte kan köpa vår mat i affärer, om vi inte värms upp av el, om vi tvingas
umgås och lita på andra människor istället för teknik, istället för
att umgås med våra mobiler och datorer.

Bortkastade människor och bortkastade liv


Vi kastar bort våra äldre på privata ålderdomshem, som vill tjäna pengar
på deras åldrande samt det faktum att de är i beroende.
Vi låser in generationer av kunskap, erfarenhet, mognad och klassificerar
dem i praktiken som icke produktiva, lågkonsumerande,
och därför oviktiga för BNP och tillväxt. Men iom att de är beroende,
går det att mjölka ut pengar ur den innan de dör en ensam död, ofta utan
barn och barnbarn. Så kommer förmodligen även jag dö, om jag inte dör
i förtid av sjukdom eller olycka, vilket jag inte styr helt över.

Inget hopp om människan, men måste tro på morgondagen

Det går fort nu för tiden. Och det måste gå fort om vi ska öka
produktivitet, BNP, och tillväxt. Och det är ju det ni vill, nästan
allihop,om man ser till valresultat. Det verkar överstiga alla mål.
Det överstiger medmänsklighet vid gränserna, medmänsklighet inom
gränserna, och medmänsklighet utanför gränserna.
Jag har inget hopp om vår civilisation, den vill inte förändra sig,
människorna vill inte lyssna, människorna vill inte leva saktare, mer hållbart,
mer humant. Människorna vill inte värdera sina äldre, ta del av deras kärlek,
deras kunskap och erfarenhet, Så som Athena gav till sin familj.

Nu är hon död

Nu är hon död, och den jättelika, lugna elefanthannen., vars namn jag glömt,
är skjuten av tjuvjägare, för sina betar. Jag har inget hopp om människan,
hon lär sig aldrig aldrig, aldrig ! Och det räcker inte att tänka positivt för att
förändra detta…. vi måste AGERA positivt. Vi måste bevara kunskapen vi lärt
genom generationer. Vi måste sakta ner, leva hållbart. Och inga teknologiska
uppfinningar kommer klara detta åt oss. Vi måste sluta överproducera, vi måste
sluta sikta på tillväxt, vi måste börja ha det vi behöver och inget mer.
Men det kommer inte ske…
därför har jag inget hopp om människan i förlängningen.
När man kör för fort, utan att beakta vägval, eller riktning,
så kommer man krascha förr eller senare, och de flesta av oss
som lever den dagen. kommer vara chanslösa.

Även våran Matriark är död, vår familjs Matriark,
Moster Maggan. Som var det sammanhållande, den kloka, den med
öppna armar. Hon hann lära oss mycket, och vi har blommat
pga av henne, och vi kommer fortsätta blomma ett tag till.
Och varje andetag jag tar, varje leende jag ler framöver,
hade inte varit möjligt utan vår Matriark … min moster.

Till minne av Athena !… till Minne av Maggan !

Och tack till fantastiska Alvar Gullersbo, som idag sade till mig:
“Jag läser ofta dina blogginlägg Tomas, och från mitt hjärta Tomas,
vill jag säga du skriver väldigt bra”