Rädda världen ?

Jag kan inte rädda världen, jag kan inte ens ge
alla i Sollefteå, allt de behöver. Inte ens i min trappuppgång
faktiskt. Men vad kan jag göra ? Jo jag kan efter förmåga,
jag till och med VILL efter egen förmåga, sprida hjälpsamhet
och inkludering i min omvärld. Dela leenden, dela tårar och ge ett handtag,
tala till och därmed inkludera.

Spontanitet

Min spontana handling att härom dagen tala med den gamla
damen som var arg över trängsel och försenande av Filmvisning på
filmstudion i Sollefteå. Den gav mig lika mycket som den gav henne.
DET är det fina med empati och solidaritet. Ord som folk i bästa fall
nu för tiden kan läsa om i historieböckerna. För få vet vad det i praktiken
vad det innebär, få förstår konceptet.

De små tankarna

Det är av den anledningen jag bland annat tycker ganska illa
om uttryck som: “Ha en bra dag ! du väljer själv”. Det tankesättet är inte
bara naivt, det är även cyniskt, och saknar verklighetsförankring.
Och det är i de små tankarna världen börjar, de små beteendena
världen börjar, de små handlingarna, världen börjar.
Det är bla i kön till Filmstudion världen börjar. Lägger jag min arm om henne
och inkluderar henne, eller säger jag “du väljer själv” ? Ett annat
sätt att säga “skyll dig själv” !

Solidaritetens och empatins styrka och svaghet


Men solidariteten, empatin har en svaghet, den går inte att applicera
som politisk ideologi, eftersom den måste vara frivillig, från hjärtat,
Man måste vilja ge, vilja hjälpa, vilja inkludera. Använder man den
som ideologi, så äts den genast upp av marknadsliberala krafter,
Ny-feministiska krafter, och inte minst främlingsfientliga krafter.
Och problemet med empati och solidaritet nästan alltid uppkommer
ur egna svårigheter, erfarenheter, och därför är väldigt ovanlig
i de “finare kvarteren”. Och det folk inte riktigt upptäckt ännu,
är att väldigt många “arbetare” nu hamnat i de “finare kvarteren”
Och inte längre känner sig nödgade att empatisera med de
som hamnat utanför. Man är mer angelägen om att lägga några hjärtan
på Facebook, över att Jesper Parnevik har det tufft,
och måste sälja 100-miljonersvillan.

Solidaritet känns inte längre relevant efter klassresan

Så med tiden och svällande bankkonton kan enskilda
och stora grupperingar glömma. Judarna som under kriget var utsatt för
utrotning, har i Israel blivit den förtryckande, mördande kraften.
Arbetarklassen har blivit välbeställda småborgare, med villor,
bilar, laptops, iPhones, utlandsresor, och ger inte mycket
för den kamp deras mor och farfäder tog för demokrati,
solidaritet och rättvisa. Det kollektiva minnet är utraderat med
löneförhöjningarna., och klassresan. Och även urkraften
i feminismen, som var med och gav oss allmän rösträtt,
även den har kidnappats av privata agendor för egen rikedom,
och hämnd och hat. Det är tragiskt…. men de har också glömt.
De vill också ha 100-miljonersvilla, eftersom det är “jämställt” om fler kvinnor
också får ha det.

Livet är en dans

Det är i de små tankarna, världen börjar.
Säger vi att det är upp till var och en att se till att
ta sig till dans ? eller hjälper vi varann, och ser till att fler får åka ?
I styrdans-världen, har det sedan en tid tillbaka blivit praxis
att om du inte har bil, eller körkort är det upp till dig själv att
fixa skjuts. Det låter väl rimligt ? Det är svårt att argumentera emot.
Men det är i de små tankarna och gesterna världen börjar. Ingen kan tvinga
någon att vilja åka på dans, det är en självklarhet. Dans är ett nöje,
inte ett tvång. Ingen kan tvinga nån att ta med passagerare i sin
bil, för att åka på dans. Det är ju ett faktum, ja menar det är ju deras bil,
deras beslut. Det går väl inte att argumentera emot ?
Och det kan ju inte vara bilägarens “ansvar” att höra av sig till andra som vill
åka på dans. Nej det kan inte vara det, eller hur ?

Men det är möjligt

Men det ÄR möjligt att välja att inkludera. Det ÄR tillåtet även för bilägare
att höra av sig, om man till ex tycker om människor,
eller tycker om att dansa med dem, eller tom kanske bara för att bidra
till att styrdansen till levande musik som fenomen överlever.
Jag skulle nu kunnat använt mig av det uttryck jag citerade i början av
inlägget, som jag säger mig tycka ganska illa om. Men jag säger istället bara att
det är möjligt att skapa nåt annat…om vi vill.

Respekt för människors val – men det har blivit kallt


Jag har full respekt för människors val, utifrån vad de orkar och faktiskt vill.
Men, jag kan tycka att Sverige har blivit kallt. Den svenska folksjälen har
förändrats. Visst är det så.

Många gillar ju solidaritet. bara de själva
slipper dela med sig av sin tid, sina pengar och sitt hjärta.
Då känner de sig hotade. Och det är synd, för det är ingen uppoffring
att ge av sig själv, det berikar dig !
Och det är just detta som är kärnan i det solidariska tänkandet, att man ska vilja
hjälpa, vilja bidra utan personlig vinst.
Men sådana tankar anses farliga i ett “marknadsliberalt”
samhälle… sådana tankar måste tystas… av de som säger sig
stå för den fria tanken.