Knappt har solen hunnit gått upp, bakom grå novembermoln,
innan den trött och orkeslös, redan på eftermiddagen åter lägger sig
bakom regntunga skyar, bakom kala skogar på bergskanten.
Det är flera plusgrader, och gårdagens juliga, vita landskap med
snöbeklädda rönnbärsgrenar , har förbytts till grått, blött fuktigt,
och upplevs kallare fastän termometern påstår att det är varmare.

Pliktskyldigast, går jag ut en sväng för att få det lilla ljus som bjuds
samt frisk luft i mina lungor. Då det är kallt, och ingen sprit serveras,
lyser människor med sin frånvaro. Enkom halvrevolutionära kufar
likt mig själv vandrar omkring på stadens gator… ehh … stadens gata.
De få skyltfönster som ännu har någon affärsidkare i lokalen,
fylls lite lätt desperat med juliga saker, i hopp om en julhandel ska
sätta igång. Trots att julhandeln åter igen spås slå nya rekord, gäller
det icke i staden som marknadsekonomin glömde.

Själv vandrar jag med Grinchen-grönt ansikte omkring och synar
alla marknadsföringsbluffar jag kan se, och vägrar handla av
de som avser lura mig. Det är tur att alla inte är som mig, ty då
skulle den liberala marknadsekonomin, eller som det hette
när man pratade klarspråk om det hela; “kapitalismen, var död
inom en månad.

Ställer mig vid ett av skyltfönstren vid en bank som aldrig har öppet för
kunder, inte hanterar pengar annat än när de hanteras ner i bankernas egna valv.
Jag tittar på fastigheter, likt barn i en gammal Hollywoodfilm som tittar på en
julklapp de rimligtvis aldrig kommer ha råd till…. men med drömska ögon
ändå tittar på den, trots omöjliga odds.

Men det är inget lyxboende, dyra villor, med mark värda pengar jag
drömmer om. Det är en liten , liten jordplätt att odla lite pärer och
grönsaker på, med en liten, liten gisten stuga med vedspis, och
falu-röd-färgs-fasad, och vita knutar. Som av mäklare
ofta benämns som fastighet med potential, men i själva verket betyder
ett hopplöst renoveringsobjekt. Sådana odefinierade drömmar kan
flyga omkring inuti ett klokt socialfalls överanstränga intellekt,
och lätt trassliga själ. Ändå ler jag, när jag än en gång
går ifrån skyltfönstret med fastigheter.

Det är bara ungefär en månad kvar tills Solen åter börjar sin väg
mot ljusare och längre dagar. Tills dess finns förrådsstök, vinterpyssel,
och vinterpussel, samt promenader i ständig skymning att
uppehålla sig med. Några toner på gitarr, några egenhändigt skaldade texter
till levande fiolspel, och en och annan dans, tills dess att
di svenske åter skall vakna ur sin vinterdvala.