Varför kliver du upp på morgonen ?
Nej, men på riktigt … varför ?
För att du måste ?

Jag funderar inte i banor på att inte kliva upp,
jag funderar vad som driver folk. Jag menar bortsett från
pengar då som är det uppenbara. Vi måste ju ha pengar för att
överleva eller hur ? Men för hur länge sen passerade vi
ekonomiskt det målet ?

Jag har kommit långt i min utveckling tycker jag.
Men jag passar inte riktigt i in i den här världen,
och det finns ingen annan värld. Missförstå mig rätt
jag älskar samtidigt den här världen, det här livet,
men jag är nog något av ett UFO, som jag tänker kring
livet, kring kärlek, kring pengar, kring naturen.
Jimmie säger att invandrarna inte passar in här.
Jag vet inte jag … jag tror de gör det. Jag tror det är
människor som jag, som är Aliens. Och det säger jag utan att
ha för avsikt att nedvärdera mig själv. Jag är stolt över
den jag blivit, hur jag ser på människor,
och hur jag ser på mig själv

Varför kliver jag upp på morgonen ?
Jag har ju inga “ambitioner” som det heter.
Jag har ingen strävan att få det bättre ekonomiskt,
klättra på en karriärstege, eller på andra människor.
Jag skulle älska att känna mig älskad,
men tom det har jag gradvis gett upp allteftersom.
Bara nån lite mini-idiot toll pyssling sitter kvar i mitt
hjärta och hoppas på det som alltid kommit med smärta.

Jag mår så mycket bättre nu, på många plan. Jag har större
självrespekt. Det mesta av det beror på hur jag tar hand
om mig själv, fysiskt och psykiskt. Men även hur jag interagerar
gentemot andra människor, hur mycket eller lite skit
jag tar emot. Hur jag upphört att försöka va till lags för
de som inte respekterar mig. Men det har kostat i antal bekant
och vänner, antal vänner och bekanta som bemödar sig att
faktiskt lyfta på luren, eller häcken, och träffas
en liten stund. Jag brukar tänka, när jag hört av mig några gånger,
varit den som försökt hålla kontakt att:
“De hör väl av sig om de skulle tycka det va kul”
Och det stämmer nog, för väldigt många gör det inte.
Thats the price of self respect folks !

Varför kliver jag då upp på morgonen ?
Jo jag mår så mycket bättre nu. Jag är mer ensam än någonsin,
men känner mig mindre ensam än någonsin. Jag har ännu en riktigt
okej kropp som tar mig dit jag vill och behöver. Mitt sinne är skarpt,
och jag ser, hör och känner ännu. Jag kan baka mitt bröd,
äta min mat, dricka mitt kaffe när jag vill.

Att bli sedd på med respekt, är ingenting som tillhör vanligheterna
i den här världen. Och nej, det är inte enkom avhängt på hur du
behandlar andra, även om det är ett plus att leva som man lär,
i mina ögon. Men du kan inte räkna med att få tillbaka det du ger,
det är en av mina lärdomar i livet… en av hundratals.

Jag kliver upp varje morgon, i hopp om att få betyda
något lite för någon annan den dagen, få någon att le,
känna samvaro, göra en osjälvisk handling. Jag kliver upp för
att kanske, kanske någon ler varmt mot mig den dagen, ger mig en
stund av sin tid, en gång, eller rent utav gör en osjälvisk handling.

Jag kliver upp för att känna smaken av hemmalt kaffe,
och äta hembakt bröd