Nytankad på beröm för mina ord-kullerbyttor i bloggformat
(tack Johanna) fattar jag åter pen…. sätter jag mig åter och blandar ord
utifrån ett utifrånperspektiv i slit-och-släng-samhället !

Havregryn är nyttigt … jo jäv….

Under tillfällig sysslolöshet och tristess, gör jag allt oftare kulinariska utflykter
i mitt eget kök. Mycket av det nyttigt och gott, annat bara gott.
Jag vill därför passa på att varna känsliga konsumenter för
mina cho-glad-bollar, som jag helt oansvarigt spridit recept på.
De är beroendeframkallande ….oerhört beroendeframkallande.
Jag har gjort dem 3 gånger i höst, och igår tror jag att jag överdoserade
intaget av dem, …och sockret som de innehåller. Jag skyndar mig att ge bort
så mycket av dem som möjligt. Men det visar sig till min förskräckelse att de
även är goda frysta, så jag kan inte lura mig själv på det sättet.
Och argumentet att ingredienserna havregryn och mandel är nyttigt….
… njää… det är nästan ett sorts Svärjevänsförnekande över det tänket.
“Skärp dig gubbjävel” tänkte jag då.

“Jäklar jag fick diabetes nu på morgonen”

Så när det kröp i mina ådror av sockeröverdos även på morgonsidan,
06.35, tänkte amatörhypkondrikern i mig att nu får jag diabetes,
så jag klär på mig och går ut på 5 km promenad,
utan att ha ätit frukost, utan morgonkaffe, men två mandlar och ett
glas vatten ! Nä jag tänker inte svälta mig, jag bara tänkte att om
jag äter när jag kommer hem, så måste kroppen bränna lite
kolhydrater, socker, fett ….

Avgaser och miniatyrmänniskor

Det är fortfarande mörkt, mörkt, en liten, liten ljusare himmel
längst bort i öst, när mina kängor börjar knata på is och grus.
En för mig sedan länge glömd värld spelas åter upp för mina
mörkbruna ögon. Morgonfolket ! Till en början är det bara nån
enstaka som är ute, men framåt 07.30, då jag är hemma,
så kryllar det av avgaser, bilar och små, små miniatyrmänniskor
med skolryggsäckar. När jag ser alla skolbarn med ryggsäckar
med trötta blickar, plikttroget knata iväg till skolan, får jag
en sån där varm snälla-tanter-blick, och hjärtat ler ända
ut i ögonen och munnen…. så fina med toppluvor och
snedtrampade vinterskor, några hand i hand,

Lite fördomar så här på morgonkvisten

En till synes ung kvinna går oerhört försiktigt
på ställen som är utan grus, nästan som äldre människor gör.
Mina fördomar… mina betraktande icke rasistiska fördomar,
slår vad om att det är en invandrare som är ovan vid is. Men
mina fördomar kom på skam såg jag när jag nästan “körde om” henne.
Det var en ung svensk tjej, med färgat hår, och handväska slungandes
feminint långt ut på vänsterarmen. Hon såg bara
förskräckt ut när jag närmade mig med fart, så jag tog en vänstergir
och bytte färdväg, så hon förstod att jag inte tänkte våldta henne.

Nu är klockan 09.00, och det är ganska ljust ute.
Jag tror jag går och lägger mig igen.
På spikmattan en stund… är det okej ?