För en själ som min…

För en själ som letat i hela sitt liv, efter
att få höra till, vara en del av kärlek, och stugvärme
En man som har ett hjärta av bladguld och bly,
så är stunderna av fullkomlig lycka allt jag lever för.

För en själ som undvek min moders sårande ord.
För en själ som ständigt sökte min faders kärlek, och alla
löften han aldrig höll.
De gånger min far var hemma eller jag var med honom,
så spelade han gitarr eller elbas. Visor och dansmusik.
Det var nästan bara då våra själar möttes… genom musik…
genom dansmusik. Det var det enda sättet för honom.

Min faders ande

Jag lyssnar sällan på musiken hemma. Den är inte dålig på
något vis. Jag ser inte ner på modern dansbandsmusik.
Men än idag när jag äntrar ett dansgolv, om än med föga hopp om
att träffa den rätta…. så har jag hittat hem, om än
bara för några timmar. Då möts min pappa och jag igen, genom
dansbandsbasens mullrande toner, och mindre djupa sångtexter.
Magiska danser, och kvinnornas ansikten, med nån form av lyckligt
avunds-leende, som tycks säga att de vill bjuda upp mig,
eller bli uppbjuden.

Min fars röda Ibanez, elbas, med slipade bassträngar, har en
hedersplats i mitt spartanska hem, och ibland spelar jag på den.

Plötsligt så händer det

Så ibland … någon gång då och då händer det fortfarande
att en danskväll blir magisk … och jag själv faktisk
bidrar till magin. Musiken, sången, leendena, dansgudinnorna,
är den andra delen av magin. Och igår skedde det igen, På Ersboda
utanför Umeå, 42 mil tur och retur, svingades danstrollspöet igen.

Maria i Blender sjunger alltid rakt in i mitt törstande danshjärta,
trots ständiga pauser och strul av “kapellmästaren Lasse.
Det var första gången jag var där, och kände bara fyra stycken.
Risken för att bli stående kan vara stor då. Men vissa danskvällar
är jag osårbar för några timmar. Vissa kvällar är jag “untouchable”,
ingen och inget kan såra mig… för några timmar.
Detta var en sådan kväll.

De är chanslösa

Störande moment, missunsamma människor, deras kyla och illvilja
studsar bort …och är chanslösa… en sådan kväll. Ingen och inget
kan förstöra. Inte ens den bekante killen som surt fräser åt
mig när ja vänligt hälsar på honom. Ej heller han som försöker
sura ner mig med en knuff i ryggen, och ett surt ansiktsuttryck,
och skakandes, menandes på huvudet åt mig, som om jag hade
gjort något “otillåtet” på dansbanan. Jag noterar… men det studsar
bort. Jag tillhör nog det övre skiktet av dansförare, på att undvika
krock. Jag var inte i närheten av att krocka med mannen som surt
knuffade mig i ryggen. Jag tror helt enkelt han kände sig hotat
av att jag inte bara dansar, utan blir ett med dansen.
“I become dance”… sån’t kan reta många män.
När jag var ung… kunde de komma åt mig … inte längre.

Fox only


Jag lever upp för några timmar, “I become dance”,
En som bjöd upp mig, trodde hon skulle få bugga,
det var en snabb låt. När jag är på “bortaplan” och det är i huvudsak nya
dansprinsessor, och dansgudinnor, vet de inte att jag foxar.
Så jag sa det… Hon undrade varför. Jag sa att jag aldrig
brytt mig om att lära mig bugg. Efter en av två danser ler hon
stort och säger med eftertryck:

Nu förstår jag varför du inte buggar,
du behöver ju inte, och du skulle lätt kunna
lära dig…om du vill


Jag lagrar orden i mitt hjärta, så som jag lagrad hundratals
liknande kommentarer från dansgudinnor, dansälvor och
dansprinsessor genom åren. Och de orden har gjort mig osårbar på danser,
mot elaka kommentarer och sura knuffar i ryggen.

– Du dansar väldigt fint,

Fick jag också med mig från Ersboda, även hon
en helt ny dansbekantskap.

– Du dansar som en gud

.. gör heller inte ont att höra. …igen och igen.

Så överlever en själ

Så överlever en själ, som blev föräldralös med
ens…. som ständigt törstar efter det den inte kan få tillbaks.
En man som aldrig fick bli den kärleksfulla far han drömde om
Jag ser små vandrande skatter när jag ser barnen
följa sin föräldrar som en svans…och mitt hjärta brister
var gång jag jag hör föräldrarna se ner på sina barn, säga ord som
för alltid kommer vara bly i deras hjärtan.

Men varje barn med blyhjärta, ger jag bladguld att
lägga om. Och hoppas att de, likt mig sedan hittar en plats
där de kan vara osårbara … för några timmar.
Där de är efterlängtade, efterfrågade….