Jaha, då har min kommunistiska för-jul, inletts.
Cirka två och en halv månad efter den kommersiella julen inleddes.
Men jag ska nog hinna med mig, utan att stressa.
Idag är jag tex klar med all julpyntning. Inte en enda julpinal
har satts upp i min små-kommunistiska bostad. Så det gick väl fort.
Julmaten är och inhandlad, i form av en st 33 cl Apotekarnas julmust,
i glasflaska.

Så till den krävande julklappsutdelningen !
För en vecka sedan gav jag till Röda korset, bort ett i det närmaste nytt pussel
som först på rea, blev inköpt för 50 riksdaler, hos byns bokhandlare.
För att sedan ha ökat i värde, när alla bitar en gång kommit på plats, och nu
kostar 59 riksdaler. Nu när den fått en värdefull proveniens, efter
att en pusselfantast lagt det.

Den andra och sista julklappen bestod
i att ta ut 50 riksdaler på COOP, och ge till hon som satt och frös
utanför Entrén på samma butik. Och i bästa Karl-Bertil-Jonsson-anda
satte jag mig på huk, gav henne sedeln, och önskade “God Jul”
eftersom vi “kommunister” (som all frivillig ge-bort-verksamhet
nu för tiden kallas) … så var ju min handling prompt egoistiskt, eftersom den
fyllde mig med en känsla av medmänsklighet, och att pengarna
för en gångs skull kom till behövande. Hennes leende lever jag på ända tills påska,
o de va inte sant, o de va inte sant, för däremellan kommer fastan.

Det blev lite miss i planeringen i år,. eftersom jag redan tvättat min
stora jultvätt. Annars brukar det vara en tradition att göra det på dagen
på julaftonen. Skura lite golv, och laga lite billigt, nyttig, O-julig mat.
Men, man kan ju alltid gå ner i tvättstuga och okynnestvätta lite på
julafton om det finns ledig tid. så länge jag fyller en maskin så
det blir miljövänligt.

Utöver det har jag burit kasse uppför trapporna åt granne.
Och julkramat glad och mysig jultant, två gånger på samma bräde.
OOooops oja då, mörkt ute redan ? Klev jag inte upp nyss ?
Nåja, snart vänder det, på min namnsdag.

Igår kväll plockade jag fram barnet i mig, och såg på “Nya hyss
med Emil i Lönneberga”. Och log mig igenom hela filmen.
Dessa fantastiska skådespelare, Allan Edvall som Anton, Björn Gustavsson
som Drängen Alfred. Och Emy Storm som den godhjärtade mamman.
Och i slutet av den är min favoritepisod, där Alfred blir svårt sjuk
av att fått inflammation i skuren tumme.
Och Emil mitt i natten spänner för hästen Lucas och åker
in till doktorn i Mariannelund, och kanske räddar livet på’n.
Ja det är en saga…. men med Astrids berättarröst och varma
verklighetsbaserade budskap…. så blir jag mer julig inombords
än vilken julklapp som helst.

Jag har faktiskt erhållit en julklapp oxå.
Men den förblir hemlig. Men jag neg och tackade
som den manlige man jag är.

En juldans skulle ju varit kul iofs.
Men, jag får väl vänta till 3e januari.