Rastlös i kroppen o lite ont.
Men ska inte ta nå värktabletter inatt.
Det kryper liksom lite i både kropp och själ.
Jag har ju inte varit ute så mycket pga feber,
och nästan inte pratat med folk heller för att spara
rösten. Det är en oerhörd prestation av en
babbelboll som mig.

Jag tog mig ändå på stan idag, till världens bästa Rooney,
och drack en kopp kaffe. Annars har jag varit lågpresterande
mest hela dagen. Ändrat några ord på en egen text
till norska “Di Ingebjörg”. Det blev matvete och Tonfisksås
till middag… rester från i förrgår.

Livet är underligt. Människorna … människorna är
svåra att förstå sig på. Kan ju vara en brist i mitt intellekt förvisso,
som gör det. Men det är mycket jag inte förstår med människors
sätt, agerande, ställningstaganden. Jag kanske helt enkelt tänker för mycket
ibland.

Jag har förändrat många saker, som förbättrat mitt liv en aning.
Men vissa saker är svårare att förändra. Till ex hur
jag ofta har sånna stora krav på mig själv, hur jag ska vara god,
leva som jag lär, förbättra mig, och vara den som kloke.
jag är ibland redigt trött på klokskap. Och skulle bara vilja släppa
världen omkring, och bara vara Tomas. Inte ständigt
kämpa för det så få verkar vilja kämpa för.
Men vad gör man…om man inte vill vara en “liten lort”
(Astrid Lindgren)

Tänk att bara få bli egoistisk i varje tanke.
Nä förresten … det är vidrigt nu när jag tänker tanken.
Men tänk att slippa bekymra sig så mycket och ta ansvar
för saker jag inte kan påverka ? Ja … just det … vara egoist.
Hmmm det där blir knepigt att få till.

Jag skulle för allt i världen inte vilja va barn igen, eller
ens ung. Inte uppleva den skiten igen. Men jag skulle vilja bli gammal,
Och jag skulle vilja bli än mer fri, än jag tom lyckats med hittills.
Än mer harmonisk.

Och jag skulle vilja känna mig älskad, innan jag dör.
Men när jag har så svårt att någonsin lita
på någon tillräckligt för att låna ut mitt hjärta, blir det svårt.
Mycket svårt.

Sov så sött slumra in…. alla vänner