Ett svårstoppat virus ?

Det har spritts ett virus hos svenskarne de senaste
decennierna, mot vilket inget vaccin ännu har hittats.
Det finns de som tror att det måste få
verka ut helt och drabba mänskligheten.
För drabbar oss, det gör det, och människooffer
skördas….

Epidemi ?

Man skulle, om man ville, i vanlig ordning
kunna skylla på andra över rådande epidemi,
vilket faktiskt oxå är en del av viruset, att skylla på andra.
Att prata om personligt ansvar, utan att ta något sådant själv.
Man skulle kunna skylla på politikerna, vilka givetvis har ett stort
ansvar för samhällsbygget, lagar och förordningar.
Men vilka har valt dessa politiker då ? Och hur många av medborgarna
vet vad de röstar på ?

Så kom det uppifrån och ner, eller nerifrån och upp ?

Så frågan är om viruset har spritt sig FRÅN inhumana politiska rörelser
så som den ekonomiskt segregerande borgerligheten, som bäddat för i
sin tur det inhumana, främlingsfientliga SD,
och inhumana, ojämställda rörelser som feminismen och metoo.
Eller om det skapats sådan inhumana politiska verktyg underifrån,
av människor som dig och mig ?

Är det ansvar ? Ansvar för vad ? Ansvar för vem ?


För det pratas om “ansvar” på hög politisk nivå, och på hög
företagsnivå. Det pratas om att de måste ha höga löner, för
att de har ansvar. Ändå verkar det oerhört ovanligt att dessa
tar sitt ansvar. Om de gör el, får de höga avgångsvederlag i flera
år, och inte allt för sällan alldeles strax ett annat högt betalt jobb,
kanske ännu mer. Är det ansvar ? Ansvar för vad ? Ansvar för vem ?

En teori om hur det börjar

Det här cyniska sättet att se på människor, började nån stans öka
utifrån ekonomiskt välstånd. Och ekonomiskt välstånd ökade många ,
många medborgares vilja att skydda egendom, öka förmögenhet,
bygga murar runt sina små samhällen, runt sina ‘herrgårdar’ och ‘slott’.
Så kanske pga av att vi värderar våra liv i pengar och egendom,
så har vi skapat den grogrund för att se ner på de som inte lyckas, som
människor som får skylla sig själva. För “Jag lyckades ju minsann, och
det beror ju på att jag tog mitt ansvar”

Ansvar för vad ? ansvar för vem ?

Det enda vaccinet ingen vill ta

Det enda vaccin jag kan se mot detta virus,
är att värdera människor högre, än pengar och egendom.
Men smittan är så spridd, ända ner i de rödaste
gräsrötter, att även de flesta av oss, suktar efter rikedom,
efter egendom, före medmänsklighet. Och vårat hopp om rikedom
satsas det miljarder på i casinoreklam, på tvingade postkodlotterier,
bingolotto etc… På så sätt upphör vi kräva ett mer jämställt
samhälle, ett mer homogent samhälle. Ett samhälle som bevisligen
skulle minska incitament för stölder, minska incitament för att
bli våldsamma, minska incitament för att hata din nästa, utifrån kön,
eller religion, eller hudfärg.

Viruset tränger in….

Viruset tränger in, ända längst in i vår medmänsklighet,
fräter på vår empati. Viruset har i ord och handling
färgat hur vi behandlar vänner, bekanta, nära och kära.
När vi börjar prata om “eget ansvar” inför människor vi tycker om,
istället för viljan att finnas för varandra. När vi pratar om
att “Du väljer själv hur du mår” i dekalpositivismens ytliga
era. Viruset tränger långt in i oss,
inte bara långt in i samhället, utan långt in i våra hjärtan,
våra relationer… vår mänsklighet.

Inte så svårt egentligen

Det är egentligen inte så svårt att vara en vän… det är bara att
tänka ett steg längre än egen vilja i varje moment,
ett steg längre än egen egendom varje dag,
ett steg längre än egen plånbok, i våra liv.
Svårare är det inte !
det är en prioritering, människor före pengar,
kraftigt förenklat. Jag skulle kunna avsluta
med ett dekalpositivistiskt uttryck som skulle passa här, men avstår,
för då blir jag en del av viruset.