Vad händer på vägen egentligen ?
When will we ever learn ?

Under hur lång tid nu, har vi sagt att barnen
är vår framtid, vårt hopp ? Och hur länge tänker vi pissa
på deras framtid ?

Jag munkräks fortfarande över den uppochnedvända, falska,
lögnaktiga politiska och komersiella värld vi nu lever i.
Där kängor, bomberjackor och skinnskalle bytts ut
mot folkdräkt, slips och snedlugg, och det går hem hos folk.
Där feminismen blivit kidnappad av förvuxna Stureplansbrats
och lättkränkta karriärskvinnor. Där den borgerlighet som i grunden
i mångt och mycket skapat dessa avarter börjar prata om “medmänsklighet”
och “öppna sina hjärtan”. Och folk tror på dem. Och dessa blå
politiker och deras väljare låtsas sedan som om det regnar,
när samhällsproblemen radar upp sig, och skriker på fler poliser som
lösningen på det de själva ställt till med. Och folk tror på dem.
Vad är det jag inte förstår ???????

Det är samma svarta gäng

Jag blir tillsagd att inte bry mig.
Många tycker det är ingen mening, att det är samma skit alltihop,
och många väljer då i besvikelsen, än värre alternativ.
Dom ber mig att inte bry mig…
De godhjärtade, de kloka, de som inte hatar,
de som bryr sig om människor, de som vill ha mindre klyftor
ber mig att inte bry mig.

Jag är ledsen…. den dagen upphör jag vara jag.
Även om jag aldrig kommer påverka utgången,
även om de goda förblir tysta, även om det blir storkrig
igen, eller klimatet försämras, maten blir giftigare,
så kan jag inte sluta bry mig.
Jag vill kunna se mig själv i spegeln,
och jag vill dö, vetandes att jag gjorde nå’t
att jag hade rätt intentioner. Det är mer värt för mig
än både pengar, villa och sex.

Varför kan jag inte sluta bry mig ?

Jo för påminnelser som idag.
När jag fick en liten 8-årings hand i min, på en kort promenad,
som ett tecken på att jag var omtyckt, och tillit.
Och när sedan han tar sin lillasysters hans i sin alldeles
framför ögonen på mig och min spelkompis (mamman till barnen)

Det är deras framtid …. och deras skolkamraters vi måste slåss för.


Vad hände sedan ?
Barn förstår de grundläggande kriterierna för
fred på jorden, kärleksfull omtanke, inte smutsa ned naturen.
Vad händer sedan, när de växer upp ?
Var inte Åkesson, Trump, Putin, Kristersson, Lööf,
Cissi Wallin och Arnault en gång
oskyldiga barn, som tog någons hand.,
som förstod vad kärlek var, framför pengar,
framför mans-eller-kvinno-hat, framför rashat,
girighet ?


Jag förstår allt vad jag ska slåss för,
när jag får en 8-årings hand i min,
under en kort promenad.
Och det kan ingen eller inget förändra.