I hemmets lugna vrå

Igår limmade jag ihop min kökssoffa av furu, som
hade släppt lite i fogarna. till min hjälp hade jag
två stycken limknektar jag för nåt år sedan köpt billigt,
utan att egentligen haft någon plan för att de skulle komma till
användning . Och idag gjorde jag en praktisk vädringsställning
för sängkläder, av en rundstång, krok i taket och träringar
som egentligen är till för draperier. Jag har även nyligt återvunnit
egengjorda skrivbordslådor, som kommit till bruk vid
mitt egentillverkade köksbord av furu. Idag kom det sig så att jag
kunde förvara olagda pusselbitar däri, och när jag rullat ihop pusselmattan,
med pusslet på, är det bara att dra in lådan.

Levande grön

Min stora grönväxt flyttade jag till den min björkstam, med
björkskivehyllor på här vid datorn, vilket blev fantastisk grönt, levande
och ymnigt, och jag ser det gröna hela tiden nu,
istället för den som förr var undanskuffad i ett hörn. Och som följd
har jag kunnat flytta köksbordet lite och fått öppnare utrymme.

Harmoni


Allt det här ger mig inre ro, och harmoni. Jag har ordnat det
för mig här hemma så jag stortrivs, och bryr mig inte en
millimeter vad andra tycker om lösningarnas spartanska
utformning eller estetik. Jag är väldigt nöjd med vad jag
åstadkommit med nästan ingenting, återbruk och återanvändning
av gamla saker eller kastade saker.

Återbruk


Och det materiella återbruket och göra det mesta av det jag har,
har skett samtidigt, och på ett vis likadant med den trasiga
själen jag blev ståendes med. Det har gått hand i hand med hur
min syn på mitt människovärde, långsamt förbättrats.
Hand i hand med vem jag ser, när jag ser mig i spegeln.
För i spegeln syns hållningen, blicken, själen.

Allt är inte enkelt


För det är livet inte alltid enkelt och glatt.
Men visst är det bättre om jag trivs någorlunda med mig
själv, mitt hem, mina moraliska val, min mat och motion.
Men jag påverkas så klart av min omvärld, både den långt bort,
och ute i Sverige, men så klart av den direkta omgivningen.
Och jag reagerar med det hjärta som givits mig.

Värre än helvetet, är att inget känna

Jag kan inte sluta känna, jag vill inte sluta känna.
Jag har provat på det en gång. Det är värre än helvetet.
Och jag kan inte sluta vara den jag är, kan inte, vill inte sluta
vurma för utsatta barn, människor, djur… alla som
på något vis blivit utnyttjade, misshandlade, utfrysta,
… alla når mitt blödande hjärta. Det kan jag inte, och vill jag
inte förändra. Jag vill ha kvar min empati, min vilja att
inkludera, speciellt de som blir utfrysta, är sorgsna
outcast.

Moder Svea fryser


Och även om det finns fler som jag, så upplever jag inte
att Sverige i huvudsak tänker lika i detta, känner lika i detta.
Jag upplever att Moder Svea fryser i sitt hjärta.
Det som välkomnade judiska barn under världskriget.
Och jag känner att det hårda, exkluderande, elitistiska,
främlingsfientliga klimatet, allt för ofta nåt ända in
i själen och hjärtat, så långt som till bekanta, och vänner,
här i min stad, bland mina grannar. Och att det inte
går obemärkt förbi längre, i hur folk bemöter sin nästa.
Det är en ny tid… nya och nygamla centraleuropeiska värderingar,
från 30-talet. Konservativa värderingar som som sliter vårt land itu,
och ger makten åt tankar vi trodde att vi
begravde vid Nürnbergrättegångarna 1945- 1949.

Allt hänger trots allt ihop


Allt hänger ihop… det är inte någon ond diktator som tvingar folk
till allt elände…. inte i början. I början är det folket som
ger de onda värderingarna mandat med hjälp av demokratin,
för att sedan avskaffa densamma. Så det är vårt fel, det är ert fel,
om ni inte, om vi inte väljer att bli “godhetsknarkare” vilket jag själv
gärna kallas för. För vad är alternativet till det ?

Jag tror att valen är mer begränsade för den stora massan i världen


Idag spottar vi på de som är i nöd, speciellt om de inte är svenskar.
De som sitter utanför våra butiker och tvingas förnedra sig själva
för att få inkomst, och överleva. Jag tror inte de väljer själva. Det är något
jag stött på ofta senaste åren, tanken om att man väljer själv hur
man mår, hur man har det. För mig är det samma som att säga
“skyll dig själv” till fattiga, krigsflyktingar, bara några år gamla
med posttraumatisk stress de flesta av oss inte kan föreställa sig.

Molly Sandéns mamelucker är vad vi bryr oss om, läser om


Istället är det som berör oss och media, att Molly Zandén
skuttar runt i vita mamelucker på scenen i grammisgalan.
– Att bensinpriset höjs för ett folk som
i genomsnitt tjänar 35.000 i månaden.
– Vi upprörs oxå otroligt över att behöva hjälpa människor i nöd,
nej förlåt, fel av mig. Vi upprörs över att ens behöva bevittna
människor i nöd. Det är några av det saker den moderna 2000-tals
svensken upprör sig över. Ingen har längre några problem med att
alla folkets tillgångar sålts ut till riskkapitalister, att privatiserad vård
bara vårdar de lätta åkommorna, vilka är mest lönsamma,
att privata apotek bara tar in de lönsamma produkterna.
eller att Alan Kurdi, 3 år gammal drunknar på Medelhavet.
Bilden etsade sig fast i mitt hjärta för evigt, på samma vis
som den vietnamesiska nakna napalmbrända flickan
gjorde under Vietnamkriget. Men de flesta verkar glömma fort, när de röstar på
partier som stödjer diktatorn Erdoğan, för att slippa ta emot
flyktingar som Alan Kurdi 3 år gammal.

Knappast din nästa


Och det märks inte bara i de stora politiska, ekonomiska,
utrikespolitiska värderingarna, att det blivit kallare i människors
hjärtan. Det märks på vår gård, bland våra vänner, bland våra bekanta
på sjukhusen, hos polisen, hos dina grannar…
Det märks vad som är viktigast nu för tiden……
och det är knappast “din nästa”

Jag vill inte förändra det hos mig

Jag kan i alla fall inte, jag vill inte förändra mig.
Jag vill må lite dåligt av att se tiggaren be mig om pengar.
Jag ger nån 20a ibland. Ibland inte. Jag vill att det ska göra ont i mig,
Jag vill känna lite skuld över hur bra jag har det materiellt som
är född svensk, även om många gör sitt bästa för att rasera
det våra mor-och farföräldrar byggde upp på 1900-talet.

Jag kommer alltid att le och glädas åt dem, för dem


Jag vill alltid glädjas när jag ser små pojkar och flickor på min
gård, som är här istället för att uppleva sexuella övergrepp,
krigstrauman, barnarbete. Jag kommer alltid att le stort när jag ser
dem i trygghet på min gård. Och deras ansikten lyser upp
när de fått sin första cykel, fast den är begagnad.
Då … då lever jag, då är jag hel, i det ögonblicket
Jag kan inte ändra mig, jag kommer alltid ha reflexen att
inkludera den som ställs utanför gemenskapen. Jag vill inte
ändra mig. Det må göra ont att bry sig om sin nästa,
men belöningen går inte att mäta i pengar ens.

Jag kan inte, vill inte ändra mig,
jag vill känna …

Jag kan se mig själv i spegeln,
utan att skämmas !