Blog Image

Tomasnyablogg

nya bloggen


Sedd – Rapport till himlen

Betraktaren, rapport till himlen Posted on 2020-02-14 23:06


Hej igen Pappa,
länge sen jag hörde av mig.
Livet vettu ….

Livet ja … Jag har mycket att vara tacksam för.
Och jag är alltid tacksam för det jag har.
Men just nu är jag inte glad pappa.
Jag hoppas du har det bra där du är, och att du
funnit frid,… jag hoppas och tror att det är på det viset.

Jag funderar inte så mycket på döden, den kommer
ju för oss alla, och det är lika bäst att inte veta
varken när det sker, eller om det kommer något efter.
För då kan man lägga fokus på livet istället.

Tänka sig att det är snart 13 år sedan du lämnade in.
Jo … jag saknar dig fortfarande ibland.
Känner mig ensam i den här världen, som om
jag inte hörde hemma här, som om jag är en främling
utan rötter… utan hemort… utan familj.
Utan mening, utan mål. Kanske det är därför jag så gärna
erbjuder min hjälp till vänner. Det gör mig lycklig en liten stund,
Det ger mig mening… en liten stund.

Jag lever på smulor pappa, jag överlever,
Men är inte så himla glad. … inte just idag i alla fall,
och inte igår. Kanske i morgon … vem vet.

Om du hade levt, hade du fyllt 80 år i år.
Jag har svårt att föreställa mig dig som 80-åring.
Men när du lämnade, så lämnade den enda
jag känt mig nära …. ur ett familjeperspektiv.
Vi var en trasig familj, en trasig släkt.
Och jag har nästan ingen kontakt med någon
släkt idag. Mina bröder har aldrig någonsin
visat något intresse av kontakt. Jag gav upp
det för länge sedan… av ren självbevarelsedrift.
För vare sig det är släkt eller inte, så krävs det
tvåvägskommunikation…. något så när
likartat intresse av kontakt… och omtanke.

Ja …ursäkta om jag låter gnällig pappa,
men du vet allt om det där du oxå, när du var
här på jorden. Du visste vad sådan sorg
och saknad innebar. Du kanske inte alltid hade
lätt att uttrycka sådant pappa, men jag visste, jag såg.
Jag så din sorg.

Jag önskar jag blev sedd… medan jag
ännu är i livet. Jo .. jag ser till mina behov,
jag tar hand om mig själv på ett helt annat vis nu.
Och det gör livet bättre. Men det är inte sama sak
som att bli sedd…..

Jag längtar inte efter huvudlös passion, vilda
kärleksnätter, eller en vacker pokal att visa upp,
för att känna mig attraktiv. Jag vill bli sedd ….
jag vill bli sedd pappa …

Jag minns hur vi trevade oss fram när vi letade
harmonier på låtar vi spelade du och jag.
Du bas, och jag gitarr. Idag har jag blivit ännu bättre
på att hitta knepiga harmonier, samt göra egna tolkningar
av låtar av vis-karaktär. Du skulle varit stolt, tror jag pappa.
Jag har gjort några fina översättningar av norska visor oxå.
Det är väl synd att du inte är här så vi kan spela dem
tillsammans.

Musiken är den som jag aldrig upphört hålla på med.
Den skänker tröst, den gläder, den engagerar,
den är en stor del av livet. Om jag bara finge äga
två ting, vore det en gitarr, och hela min hög
med låttexter och ackord pappa.

Nå ja … det var det om detta.
Jag hoppas att finna lite glädje… kanske redan imorgon.
Och kanske tom snart känna mig sedd ….

Hör av mig igen sedan pappa, sväva lugnt !




Kärlekssmulor

Djupt rött hjärta, kärlek, Kärleksbrev till dig Posted on 2020-02-14 01:13

Jag känner mig ledsen, och lycklig samtidigt,
på ett vis. Det finns samtidigt, och jag låter bägge finnas.
Det är ingen motsättning, de är kanske inte ens motsatser,
på ett vis. Det ena existerar inte utan det andra.
Men det är okej, jag är inte längre rädd för sorg,
jag är inte längre rädd för att vara ensam.
Men jag är ledsen för all förlorad kärlek,
all utebliven kärlek – och det är vad jag känner nu.

Det finns än idag människor jag tycker mycket
om, och någon enstaka som äger mitt hjärta,
kanske utan att veta om det. Det är något jag inte längre
tillåter mig, att bli förälskad, eller kär.
Jag tycker jag är värd kärlek, men jag tror inte på den,
jag litar inte på den. Jag vågar inte längre lämna över
hjärtat i händerna på någon.
För många gånger har det krossats,
använts och slitits itu.

Jag förstår att jag aldrig kan vinna någons
hjärta och tillit, när inte jag vågar. Men så är det
i alla fall. Så känner jag ändå….
Och jag är ledsen över det.

Samtidigt är jag lycklig, då och då.
Lyckan består i insikter om hur
lyckligt lottad jag är, och hur lite som gör mig nöjd.
Vilket troligtvis gör mig mer nöjd ände flesta som har det
bättre ställt ekonomiskt än mig.

Jag blir på riktigt genom-glad, när jag hittar
djupfryst äppelsylt, längst in i ena
av mina frysar, som jag satt och ävlades med
i höstas, med trött rygg och äppelkniv.
När jag hittar mitt hembakta Kumminbröd med
mandel, och rågmjöl. Och äter det med andakt
i små skivor, som det vore det värdefullaste jag har
i matväg. Och njuter i fulla drag, så till den
milda grad att jag ler stort när jag tar fram det
ur frysen.

Det är omöjligt för den som har allt,
för den som kan köpa allt. Den kan omöjligt känna
samma glädje i det hemgjorda, eller det faktum
att jag ens har tillgång till att baka det brödet
och äta det… med andakt. Det är min välsignelse,
att uppskatta och vara tacksam över det jag har.

Och på ett vis, är det samma med kärleken.
Jag har aldrig funnit den, jag har aldrig upplevt den
Jag vet inte hur det känns att känna mig älskad.
Jag har faktiskt aldrig känt mig älskad.
Men jag har känt kärlek. Jag har uppskattat kärleksfulla
osjälviska handlingar, kanske mer än någon som någon
gång känt sig älskade, eller blivit älskade från
allra första början, och tar den för given.

En omtänksam beröring när jag behövde den som mest,
minns jag för alltid, och alltid. Genuina ordalag om
mig, när jag fallit itu inuti, som fått mig att resa mig
ännu en gång, och försöka på nytt, och på nytt.
Det glömmer jag aldrig någonsin. Jag har lärt mig
att överleva på sådana kärlekssmulor från varma
människor, som såg mig, om än för ett ögonblick.
Och ni skulle bli förvånade över hur länge
jag får smulorna att räcka ….

…för alltid.

Ni som gav mig en smula kärlek, när jag svalt,
kanske inte alla är medvetna om det. Men om ni
får ta emot massor av kärlek från mig
i form av handlingar, empati eller starka
vackra ord om er karaktär …. ni har troligtvis
spillt nån smula kärlek på mig nån gång.

Så all förlorad kärlek – och all vunnen dito,
är en del av livet.
Men just ikväll är jag lite ledsen över det.
Jag tror jag går till min frys och letar ett
leende.