(Spoilervarning)

För Arg

Efter förra filmen, Kapernaum, så var jag så arg,
och skrev i sådan affekt, att jag tog bort inlägget
för att låta det landa, väga mina ord. Jag visste redan då
att det var högsta betyg på filmen. Filmer som når ända in
i hjärtat, i samvetet. Filmer som får dig att tänka och ifrågasätta
tidigare värderingar du haft, tidigare ståndpunkter.
filmer som ruskar om dig från grunden.

Oerhört våldsam, men inte frosseri i våld

Kvällens film Hotel Mumbai, ruskade om mig i grunden.
Men inte lika mycket som förra filmtisdagens; Kapernaum.
Men jag börjar med kvällens film, Hotel Mumbai.

Filmen som är baserad på en verklig händelse, är oerhört våldsam,
men bjuder inte in tittaren till vålds-frosseri, som kan vara fallet
i vissa actionfilmer. Det är brutalt, groteskt brutalt, men
är mer skildrande, än frossande. Jag har läst “riktiga” filmkritiker
ge filmen en 3a, för att de fastnat för “spänningen” i den.
Och då funderar jag om vi sett samma film. De har missat själva
kärnan i hela filmen anser jag. Som när SVTs filmkritiker skriver:

– Bättre gillar jag den kallhamrade ryska gästens utbrott när han får lyckönskningar inför ett flyktförsök:

”Vi ska be för er”, säger en troende kvinna i all vänlighet.
”Era jävla böner! Det var sånt som startade den här skiten!”, utropar ryssen helt rimligt.

En befriande oväntad kommentar i en annars konventionell thriller som ligger lite för nära katastrofgenrens narrativ
(slut på utdraget ur hans recension)

Underhållningsvåld


Jag har sett spännande förutsägbara action från Hollywood
i 100-tal, om inte uppåt tusen i mitt liv. Och ibland är det ungefär
vad ens själ orkar med, samvetsmässigt. Så som Scyscraper med The Rock
där hjälteklyschorna travad på varandra, i ett uselt manus,
och lika uselt skådespeleri. Och Hotel Mumbai, hade inget av detta.
Att regissören la till en vacker scen på slutet, gillas inte av filmkritikerna.
Jag tycker det var befogat, mänskligt och tom trovärdigt.

Olika slutsatser är jag rädd

Det fanns nog många i publiken, och runt om i Sverige som
nickade jakande, och sa: “just precis” när ryssen i filmen anklagade
“deras jävla böner” som orsak till terrorn. När en oskyldig kvinna ville
be för honom. När sedan terroristerna fått order av den enligt mig fega
hjärnan bakom attentatet, (som inte var på plats själv) … fått
order om att avrätta den gisslan som var “viktiga människor”
Amerikanare och den ryske miljonären. Och skjuter en efter en
kallblodigt, hjärtvättat, hänsynslöst…. så brister den sista i gisslan ut
i en muslimsk bön, som får islamisten att tveka…. vilket räddar
hennes liv

Den cyniske ryssen och bönen

Ryssen som påstod att böner inte hjälpte, att det var detta som startat allt,
blev skjuten först… och en kvinna som bad en bön, klarade sig.
Jag vet inte om det var ett genomtänkt samband. men för mig
räddade det hela filmen nästan. DÄR kom budskapet, som får oss börja tänka, att
allt inte är svart eller vitt. Att varken Islam, kristendom eller andra religioner
i sig är våldsamma. Utan en liten, liten del av människorna.

99,99 %

Dessvärre är jag rädd för att många ändå, går i från
biosalongen med stärkta fördomar mot Islam, mot Muslimer,
som om de vore en. Själv gick jag därifrån, och funderade som
vanligt i helt andra banor. Här var vi i handling förpassade till
ett extremt lyxhotell, där lyxen är snudd på grotesk.
Och samtidigt finns det miljarder människor som har
nästan ingenting.

Sambandet mellan våld och förtryck

Jag tänker på gatubarnen i filmen Kapernaum,
Som blir sålda som barn, att ha sex med vuxna män,
när jag ser de hjärndöda, hjärntvättade terroristerna
urskillningslöst, omänskligt, sjukligt skjuta ihjäl de ser
i si omgivning. Och jag funderar då…. när jag vet att det
finns en miljard muslimer, och 99,99 % av dessa inte är terrorister,
… jag funderar då … hur människor tappar all mänsklighet
i sig och upphör vara människor ? – HUR?

Fisfin kultur och elände

Samtidigt kan jag ha svårt för anställda filmkritiker,
och för den del av bio och teaterpublik, som faktiskt
på distans frossar i elände, och svårigheter, för eländets
och svårighetens skull, för att det skulle vara finkultur.
Och sedan går i verkliga livet fnyser åt de människor som
har det svårt… men som är finkultur,
när de får se det på bio.

Kapernaum var mycket mindre våldsam, men så oerhört
mycket mer brutal, så skräckinjagande verklighetstrogen.
Många av oss förblir aldrig samma människa efter att ha sett
den filmen. Filmregissören själv säger:

Jag känner en skuld som aldrig lämnar mig. Att sätta på
sig en fin klänning, gå ut och äta lunch eller middag eller semestra
med ungarna.
– allt det påminner mig om att jag lever i en bubbla.
– Jag kan inte vara helhjärtat lycklig längre,
…säger Nadine Labaki,


Det våldtagna barnet, det mördade barnet

Huvudrollsinnehavaren i filmen Kapernaum, Zain är 12 år,
han försöker i en förtvivlad kamp mot sina föräldrar förhindra
att hans 11-åriga syster Sahar, ska bli bortgift, till en vuxen man.
Han hjälper henne dölja sin mens, men det blir ändå som
föräldrarna vill, och flickan dör av graviditeten,
för att hon är för ung, och att hon inte blir mottagen på sjukhuset,
eftersom hon är papperslös.

Det är ingen dokumentär, men det skulle kunnat vara det.
Jag mår illa när jag läser om svenskar med månadslöner på
25.000 – 100.000 i månaden som säger att vi inte har råd att
hjälpa flyktingar. Jag blir gråtfärdig och förbannad.
Jag tycker att vi SKA må dåligt när vi går förbi
tiggarna utanför matvarubutikerna.
Har vi inget hjärta. Det är fanemej inte mer än rätt att
vi ska känna skuld, känna sorg… ilska … vad som helst.

Desillusionerade barn

När Zains mor som tillsammans med fadern sålde Zains syster Sahar,
som sedan dog till följd…. när modern besöker honom i fängelset,
… 12 år gammal… så säger hanmed ett uttryckslöst ansikte:

– Varför kom du hit ?
– Du verkar kommit över sorgen redan
– Du har inget hjärta
– Kom inte hit mer


Fler citat:

Sahar är borta – det är slut”
säger fadern som sålt Zain syster till en vuxen man
– Är hon borta ? Jag ska visa dig vem som är borta !
Säger Zain och hämtar en kniv, och springer
mot han som orsakat hans systers död…
… sen hamnar han 12 år gammal, i fängelse.


Ja det är en spelfilm, men den
är nära dokumentär. Skådespelarna är
inga skådespelare, utan just gatubarn, och det är deras
berättelser.

Mitt hjärta blöder inte för de rika som ser på

Vet ni …. Mitt hjärta blöder inte för Jimmies väljares
kränkta anleten när de blir arga över att behöva se nöd.
Mitt hjärta krossas var gång jag tänker på de här barnen
flyktingarna…. och på hur vi nu kommit att se på dem.

Del-referat om filmen:
” Hur han drömmer om att på vilket sätt som helst kunna fly utomlands,
helst till Sverige, där han har hört talas om att alla tas emot på ett vänligt sätt”


… vänligt sätt ??

Filmer som får dig att tänka och ifrågasätta
tidigare värderingar du haft, tidigare ståndpunkter.
filmer som ruskar om dig från grunden.


3 femmor av tre möjliga på Filmstudions filmer i vår