Hej igen pappa !
Vintern kom tillbaka, eller kanske det är
de första vackra vinterdagar vi haft. Strålande sol,
och bländande vita bilvägar. Snötyngda rönnkvistar,
och fåglar som sjunger om den kommande våren. Solen i ansiktet värmer,
och när jag går in i skuggan fryser jag pappa. Du skulle älskat
dessa vinterdagar, om du varit kvar här.



Ibland finns det saker inom en som liksom
tvekar att komma ut, verbaliseras. Ibland sitter jag och tittar ned
i dagboken, skrivblocket eller tangentbordet, med massor att säga,
men orden jag letar, beskriver inte hur jag känner.
Just nu letar jag ord pappa. Allt är inte dåligt för den skull.
Absolut inte ! Men jag suckar en del, och jag är stundvis uppgiven.

Slå knut på sin tunga

Som när den man absolut inte vill såra, är den man sårar,
genom klumpiga ord, och för att man inte i förväg förstått,
att det skulle såra. Och även sedan man bett om förlåtelse,
och fått densamma, så kan känslan hos den vän man okänsligt
trampat på hjärtat, ändå dröja sig kvar hos denne.
Och likväl hos den klumpige, klantige ångvälten som kände att
han skulle knutit knut på sin tunga, känner att trots att
man rett ut det hela, dröjer sig ett visst mått av dåligt samvete kvar.
För att det var en av de få i den lilla skara, man sist på jorden haft
för avsikt att trampa på. En av de få som behandlar en med mycket
respekt.

Men ändå


Man kan ändå ge mig det, att jag faktiskt ber om förlåtelse
på riktigt, när jag klantat mig, och tar på mig det helt.
Ger utrymme !… tar ett steg tillbaka …och avvaktar.
Inte alla gör det. inte alla kan det. Inte många alls gör det.

Större än så blir ingen människa

Och pappa, det var även en av dina storheter, hur liten du
ibland kände dig, hur skuldtyngd du än var i ditt hjärta.
Så kunde du långt upp i åldern, förändra ditt beteende, när du
kände du gjort fel. Fast du själv inte fick det med dig.
Fast du bar sådan övermäktig skuldkänsla, ansvarskänsla över
något som inte var ditt fel…pappa. Du ändrade dig
fast det gjorde oerhört ont för dig.
Större än så blir ingen människa.

Att välja mellan outvecklade samveten och överutvecklade samveten

Jag har ett väl utvecklat samvete pappa. Kanske ibland lite för
väl utvecklat, för mitt eget välmående. men när man ställer
detta till miljonärer som har fräckheten att dela ut nationalistiska
flygblad till utsatta flyktingar, som upplevt helvetet på jorden.
Miljonär som inte ens vet vad samvete betyder. Då pappa,
då känner jag att jag är en rik människa, rikare
än miljonären utan hjärta. Och då är det helt okej
att dåligt samvete gör lite ont…ibland.

Medan solen ännu värmer

Jag gick en promenad på 9 kilometer idag
pappa, för att ta rätt på varje värmande solstråle som gavs mig
idag. Vem vet hur många solstrålar till som kommer värma mitt
ansikte. Livet flyter på pappa… sen tar det slut. Det gjorde det
för dig, och det kommer det att göra för alla, och för mig.

Livets alla slag

Man kan inte vinna alla slag i livet pappa.
Och de flesta segrar man vinner, de bästa segrar man vinner
är de som förändra en själv till det bättre. De är oxå de enda
som kan förändra ens liv. Jag lär mig, hela livet. Jag lär mig mycket av
en vän som hete Jonas, framför allt i den ädla konsten att “hantera”
människor, hantera potentiella konflikter, och att skapa äkta positiv
gemenskap, ärligt sådan, och genuin. Men jag har också lärt ut en hel
del själv, i ämnet. Och lärt av andra. Man lyssnar lär, drar slutsatser
och förädlar.

Avväpnande – den ädlaste av stridskonster

En av de nyttigaste lärdomarna på sistone pappa, är den ädla
konsten att avväpna ! Avväpna folk som är aggressiv utan
anledning. Avväpna de som försöker styra dig med hållhakar.
Hållhakar som bara finns om du tillåter dem finnas.
Konsten att lägga sig platt i en diskussion. Konsten att lägga sig
platt om man gjort nåt litet obetydligt fel, och får en överreaktion
emot sig. Men även konsten att lägga sig platt, när man inser att
att man faktiskt sårat någon man respekterar.
I dessa kontexter är ofta kapitulation ett mycket
framgångsrikt vapen, där du den kapitulerande, kanske till en
början chockerat fann att man vann striden på ett vis, för man
blir fri.

Riktig frihet – inte borgerlig frihet

I föreningslivet, i livet har jag ofta mött folk
som hotat med att lämna. De har sett igenom mig, den jag var förut.
Att Tomas var livrädd för att bli lämnad på ett personligt plan.
Som följd av att mor återkommande hotade att ta livet sig,
dvs lämna för gott, lämna ett litet barn. Det påverkade mig länge,
och mycket. Men inte så mycket nu. Jag är fri !
Och när jag är fri, så kan ingen hota med något jag inte är rädd för.
Så när jag i olika sammanhang, främst föreningsliv möter folk som hotar
för att få igenom sin vilja. Så tänker jag, och säger jag numer bara:
– okej då !
“Ja men då slutar jag”
– okej .. då vet vi !
“Ja men om ni inte gör som vi vill stänger vi vattnet för er”
– Okej, om det är det ni tror blir bäst så !
Hur ska de bemöta det, när hotet inte biter på mig.
Oftast upphör det, för att jag på riktigt tänker att det
ordnar sig även om de genomför sina hot.

Jajjamen det är jag !!!

Eller som en kompis som skrev fel i ett protokoll, utifrån
att han säger sig ha svårt med läsning och skrift. när en arg
medlem röt ilsket. “Är det du Xxxx som har kluddat i protokollet !???”
Japp, jajjamen, det är jag ! (Med tydlig och glad stämma)
Han la sig platt. Och vad skulle hon säga efter det.

Kan du finna det i ditt hjärta att förlåta mig?

Själv hällde jag upp kaffe ur en kaffepanna som fortfarande
höll på satt brygga, så det kom lite på värmeplattan. Var på den
erkänt duktiga föreningsmedlemmen började gasta och gorma:
– “Men Tomas vad gör du … du kan ju inte hälla upp ut den den
är ju inte klar … va håller du på med.
Och jag la mig platt direkt, med vänlig röst:
– Ja men jag gjorde fel kära (namnet), tror du att du kan finna det
i ditt hjärta att förlåta mig ? (Och lade armen om henne)

Den sista kapitulationen – den slutgiltiga segern

Nu kan det vara så att jag kapitulerar även i en förening där
jag låtit mig vara fånge av passiva medlemmar. För att de räknat
med att jag alltid ställer upp och gör det ingen gör. För att jag förut tänkte
att föreningen var så viktig för mig. Nu har jag tänkt om.
Jag har blivit ombedd att “tänka positivt”, och att lämna ifrån mig ansvaret.
Det blev bestämt på ett årsmöte till och med. Så jag ska kapitulera.
Jag ska lämna ifrån mig nästan allt arbete jag tidiga gjort,
och gå uti världen och leva mitt liv, och strunta i verksamheten,
tänka positivt, och se hur det går… och inte komma till undsättning.
jag följer bara mötets beslut. Jag läger mig platt,
ingen kan då längre hålla mig fången.
Det ska bli intressant att följa från sidan. 🙂

Jag tror du skulle vara stolt över mig idag pappa,
om du var här och såg lite av vad jag lärt.

Smile – if you got it in your heart

Ett av de viktigaste verktygen jag hittat.
under förutsättning att man är i tillräcklig harmoni,
är leendet. Det uppriktiga leendet, som även det är utan
baktankar, utan rädsla att inte få leende tillbaka. Leendet som
inte bryr sig om vad de tänker om mig. det är nästan omöjligt att
värja sig emot !

Ofta blir folk nödgade att …lägga sig platt då !

Du pappa, vi ses och hörs… så småningom.
Hälsa chiefen !