En förgiftad unge

En lejonhonas unge, har blivit förgiftad
av lokalbefolkningen, som förlorar ekonomiskt
på några lejon som tar boskap. Och det är fattiga människor,
så deras överlevnad i sin tur, är skör. Honan kan bara se på hur
den halvvuxne lejonungen blivit förlamad, och vänta och hoppas
på att den ska tillfriskna…. hon vände sig och lämnar honom
tillfälligt för att se till sina andra ungar.

Att skämta, men inte luras


I de rika människornas värld, i överflödets Sverige är det 1a April.
I morgon får vi se hur många aprilskämt som
kommer publiceras i svenska nyheter. Jag hoppas
och misstänker att det inte kommer förekomma några
om nya viruset. Inte för att det är för allvarligt att skämta om,
utan för aprilskämt bygger på att luras. Och det är inte riktigt
läge för det nu, i desinformationens guld-era, samt tillika en tid av
miljoner självföreträdande soff-experter.

Den ständigt ifrågasättande tvivlaren Tomas


Jag ser selektivt, noga utvalt på olika nyheter, utifall jag
tänker att de kan ge mig kunskap, och inte skräck eller
negligering av människors lidande. Min utgångspunkt
till all information är tvivlande och ifrågasättande…. alltid.
Även innan Covid19. Att jag tänker själv. Även när myndigheter
står för informationen.

Det finns nog många som skulle vilja tro det

Föreställ er bara tanken att du idag varit
vitryss, eller än värre amerikan som lyssnar till Trump
och skulle litat på deras statliga information. Det är faktiskt
jämförbart, eftersom alla medborgare i alla länder ges helt olika information,
om exakt samma virus. Så varför lita blind på svenska myndigheter ?
För att vi är ärligast och bäst i världen på sjukvård ?
Mmm det finns nog många som vill tro det. Men även om jag
EFTER att ha tvivlat, och ifrågasatt regering och myndigheter, som var frisk
människa nog borde, tycker att regeringens skött sig oerhört klokt
och starkt utan att låta sig dras med i paniken.

Lejonhonans val

Honan återvänder, och stannar hos den förgiftade ungen en stund,
och hon ställs inför ett grymt val.
…ungen tittar storögt efter sin mamma, som lämnar honom för gott.
Han är fortfarande förlamad. Blicken är hjärtskärande.
Hon har en inre kamp, som sliter henne isär. Men om hon inte
går till sina friska ungar, kommer de dö… mycket snart.
Denna ungen som är förgiftad, kommer inte
överleva om hon stannar heller….

Ungen lägger sig till sist ner, med blicken frågande på sin mamma
som försvinner i horisonten… och han ger upp..

Under kris blir fan själv religiös

Mycket av det som vi tycker är självklara värderingar,
förändras, när världen förändras drastiskt omkring oss. De
framgångsrika företagarna, som i princip förespråkat nattväktarstaten,
inte tyckt om att betala skatt till staten. Förklarat att staten
i princip stulit pengar av dem, genom att beskatta framgångsrika
företagare och multimiljardärer. Men även många sårbara småföretagare,
som jobbar och sliter, men har samma filosofi kring skatter.

De välbeställda tiggarna

Nu köas det bildligen utanför Rosenbad, med utsträckta händer,
när deras rörelser sjunker som regalskeppet Vasas jungfrufärd. Nu när
de inte har några inkomster, men enorma utgifter. Och alla anser de sig var
och en vara de mest utsatta, och i störst behov. Och de flesta tycker
trots bidrag miljardpaket att regeringen/staten, som de nyss var så ovilliga
att betala skatt till, ger för lite, gör för lite. De hade inte fått nånting
alls, om det inte hade betalats skatt under åren innan krisen. Skatt inbetalad
motvilligt av dem själva. Skatt inbetalat troligtvis lika motvilligt av
arbetssäljare/arbetstagare. Och allra mest motvilligt av miljardärer och
penningspekulanter.

De flesta vill leva

Varje individ , gör nog allt som står i sin makt för att överleva, och leva.
Men alla kommer inte överleva krisen. Och ingen kommer överleva livet

Maktlöshet och cynism

Och regeringen är som lejonhonan, den kommer att välja de som som de
anser vara viktiga för flockens överlevnad. Det kommer titta till den döende
lejonungen, men är oförmögna eller ovilliga att hjälpa de som med stor
säkerhet ska dö, eller de som inte anses viktiga för flockens överlevnad.
Företagarna, politikerna, miljardärerna anser sig definitivt viktigare än
löntagare gamla och sjuka.

Hjälplösa… ur egen förskyllan


Sanningen är att både folkhälsomyndigheten och regeringen
är delvis lika hjälplösa medicinsk inför viruset, som lejoninnan inför
sin förgiftade unge. Människan är inte odödlig. Och nu påminns vi om
det varje vaken minut, med siffror som stiger och förstoras upp.

Skapad kris utifrån girighet

Men en stor del av nuvarande kris, är cyniskt beräknat, skapad av
vinstintressen, som hellre sätter vårdskattepengar på ett schweiziskt
bankkonto, än att lagra respiratorer för kris, och munskydd, eller utbildad
personal. Med vår svenska ekonomi, hade det LÄTT gått att förebygga bort
många av de dödsfall vi nu ser. Inte alla, men många. Om inte annat
vårdande anhöriga och exponerad vårdpersonal. Men även ett och annat liv
av våra gamla människor, som är de rikaste vi har, på livserfarenhet
och kunskaper… som inte värdesätts ett uns av den entonigt hyllade
marknadsekonomin. Det hade LÄTT gå att förebygga bort lidande,
och en del död. Men det kostar. Och välfärden får inte kosta pengar idag.
De pengarna ska ju vara på Schweiziska bankkonton hellre. :O

Många hade kunna räddas, andra dö med värdighet,
och lejonungen likaså


Hade inte människan varit så girig, hade många erfarna
världsmedborgare kunnat räddats, och andra fått ett värdigare slut.
För slut tar det för oss alla, till slut. Och hade inte människan varit så girig,
hade kanske inte lokalbefolkningen i Lejoninnans land behövt förgifta
ungen av rädsla för sin egen överlevnad. Och Då kanske inte ens lejonhonan
hade behövt lämna ungen åt sitt öde. Dött hade den gjort så småningom även
den. Men detta vara bara onödigt, grymt.
Och Lejonhonan var hjälplös, mot mänsklig cynism.

Dessutom har det giriga., globala marknadsliberala, nyliberala
systemet inte bara spritt viruset med rekordfart, utan även bidragit
till att det uppstod. Men för det senare av mina påståenden
tycker jag ni ska vara ifrågasättande och tvivlande. För jag vet inte riktigt
vad jag pratar om. Och är i gott sällskap.