En härlig doft av svarta-bönor-prupp,
lägger sig som en osynlig dimma i rummet.
En av fördelarna med att bo själv, det är liksom
bara att släppa lös. Ja släpper lös gör för övrigt en av
grannarna under, fast inte doftmässigt utan med ljud
klockan 23.05. Falsettläten och exalterade skrik återkommande som från djurriket
och djungeln. Jag hoppas innerligt att det är exalterade läten
till följd av TV-spel eller nåt…innerligt. NEJ jag överdriver faktiskt inte.
Jag skulle kunna precisera ljudet mer, men avstår utifrån
det att det inte gagnar någon.

Kroppen är lite bröten, det är underbart. Jag har skruvat taknocksplåt,
och skottat 10 skottkärror grus. Ja har byggt pallkragar,
och krattat jord. Och igår körde jag igenom kroppen på Hågesta-öns
ute-gym, med stockar o sånt.


Det ser inte så märkvärdigt ut, men mesta jobbet gjorde jag inte här idag
utan borta vid verktygsboden. Dock såg det ungefär ut så här innan,
minus pallkragen:


Och grannen odlar tydligen gräs:


Jag är lite orolig dock att det blir platt fall i min odlingsdebut.
Jag är ju som sagt var ganska novis. Helt nybörjare. Så NÅGOT
borde väl ändå misslyckas ? Men något kanske lyckas oxå.


Min taktik var att slarv-bygga, en egen pallkrage. Såga snett och vint,
och låta det sticka ut här och där. Så ingen tror att jag är duktigt
på sånt. På så sätt kanske jag kan ägna mig åt min odling lite ist för att enkom
hjälpa andra. Har ju varit lite så tidigare i livet.

Osså lite lösbrädor tills vidare så det ser ännu värre ut.
Jag har lag ner mina första frön i ett sönderklippt mjölkpaket.
Det var Mynta, om det inte växer, så köper jag väl färdig,
och planterar, det ska ju sprida sig bra. Så bra att jag sätter dem i en kruka.
För att inte för evigt bli benämnd som Mynta-marodören o koloniområdet.

I morrn blir det potatis och lökinköp för odling.
På Öseråsen. Nä nu orkar jag inte berätta mer för er.
skriv nånting själva nån gång oxå !!!

PS höll ju på att glömma min första skörd oxå:
Gräslök, sen förra “Jordbrukaren”


ja och en vacker bild:



Ja ja och svartvinbärsbuskarna då:


Men nu ere sluuuut